You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Och storfågeln gav hela molnsammangyttringen en liten puff med sin yttersta<br />
vingpenna, varpå den väldiga världsstormen snöpligt kom av sig. Snabbt splittrades<br />
molnen och skingrades, och varje moln tog sin egen väg med var sin vind till sitt eget<br />
hörn av oceanen. När solen var röd inför avskedet kunde ej någon själ ana den storm<br />
som just rasat på väldiga världshavet, ty sådan frid hade där överallt nu brett ut sig.<br />
15.<br />
Och kungsörnen sade:<br />
"Naturens största problem är väl att hon är liten och hjälplös mot mänskans<br />
maskiner. Vad kan väl en kungsörn mot mänskligt gevär, vad förmår väl en blåval<br />
mot digra harpuner som skjuts med kanoner, vad kan väl en gammal och grå elefant<br />
göra mot mänskans elfenbenslystnad, och hur hjälplös är ej var kornknarr, som<br />
bygger sitt bo och som lägger sin äggkull på ängen i grä<strong>se</strong>t ovetande om att i morgon<br />
så kommer den väldiga traktorn med sin skördetröska och krossar hans ägg och gör<br />
av det så prydliga boet och hemmet en sorglig komposthög, som ej mänskligt öga<br />
ens <strong>se</strong>r. Vi är små – det är vår tragedi. Om vi vore omänskliga mänskan i storhet och<br />
kraft övermäktig och smått överläg<strong>se</strong>n så skulle vi icke alls lida så."<br />
"Vad du nu säger är det ingen konst alls att snabbt göra någonting åt."<br />
"Kan det göras?"<br />
"Förvisso."<br />
"Jag tycker ej om dina hårresande oerhörda metoder."<br />
"Vill du då ha någonting gjort eller ej?"<br />
"Käre store och härlige Rock, efter sådana under och märkvärdigheter som du<br />
gjort dig skyldig till nu kan jag ej låta bli att begynna att tro att du ej är naturlig."<br />
"Vad menar du?" frågade Rock.<br />
Örnen sade: "Här skiljs våra vägar. Jag vill icke veta av någon som ej är naturlig."<br />
Och medan vår kungsörn beslutsamt gav upp fågel Rock skrek den väldiga<br />
jättegigantfågeln sorg<strong>se</strong>t bakom honom efter hans flykt:<br />
"Men du har ju ännu icke fått lära känna min släkt och familj! Käre örn, du har<br />
ännu framför dig att träffa bland andra min eldige bror fågel Fenix!"<br />
Men kungsörnen lyssnade ej, ty han ville ej höra och lockas tillbaka. Hans enda<br />
hem och element var naturen, och han ville ej ha med något som helst utomstående<br />
främmande vä<strong>se</strong>n att göra. Blott Gud fick för honom stå över naturen, men ej någon<br />
trollkarl och mänskoförgörande fågel som Rock.<br />
"Hellre lida hos vänner i stackars förföljda naturen än umgås med dylika helt<br />
överlägsna giganter och skräckfenomen," tänkte örnen och flög bort ur skräcklandet<br />
med sina snabbaste vingar.<br />
Han flög i <strong>se</strong>x timmar och landade <strong>se</strong>dan i en skön jungfrulig grön urskog. Han<br />
råkade landa i samma träd som en ful from gammal man låg och sov i. Och örnen<br />
blev var<strong>se</strong> den gamle och bad snabbt om ursäkt och frågade:<br />
"Väckte jag er?"<br />
"Inte alls. Jag låg endast och filosoferade. Ingenting i hela världen kan väcka och<br />
störa mig i mina fromma funderingar och drömmerier. Mitt lugn kan ej störas av<br />
någon."<br />
"Ej ens av en människa?"<br />
"Ack, bror, nu trampade du i klaveret! Jo, mänskor fördystrar min tillvaro som<br />
all naturens. Blott mänskor kan komma åstad faslig otrygghet, oro och osäkerhet.<br />
<strong>En</strong>a fasliga kräk, de där mänskorna! Men vem är ni, käre granne bevingade fågel?"<br />
"Jag kommer från Norden och är blott en kungsörn."<br />
"Då måste du ha kommit fel. Detta är ganska långt ifrån Norden, som ligger, om<br />
jag ej tar fel, någon annanstans än här i närheten. Men det är ändå ett nöje. <strong>En</strong><br />
kungsörn får man inte välkomna här varje dag! Och mig kallar man skogsmannen
Change language