Läs ett provkapitel här

”Nej nej nej NEJ NEJ!” ropade han tillbaka. ”Jag skaINTE börja igen! NEJ!”Jag ställde mig i dörröppningen så att jag kunde sehonom.”Vad sitter du där och dricker för då?” skrek jag.”För att jag är dum!” sa han.Han gömde sitt ansikte i handflatorna.”Ja, det är du!” Jag fortsatte att skrika. Jag var så ap-arg.”Du är så jävla jävla dum jävla Gregor-jävel!” skrek jag åthonom.Sedan slängde jag den tomma flaskan i golvet. Hårt. Såhårt jag kunde slängde jag den. Men den gick inte sönder,för även om det ser ut som det är stenplattor på vårt köksgolv,så är det av plast.Då sparkade jag till flaskan så den tjongade in i kylskåpsdörrenoch flera av småmagneterna ramlade ner och tidningsurklippenoch teckningarna som de hade hållit uppesinglade ner mot plaststengolvet. Det gjorde ont i tån somjag hade sparkat med, och det kändes riktigt skönt.Sedan rusade jag in på mitt rum, låste min dörr ochslängde mig på sängen för att bita i en kudde.Jag hörde att Gregor ringde några samtal där utanför.Och sedan öppnades och stängdes ytterdörren.Det blev sådär tyst att man hör sina egna öron.Han hade gått.Jag väntade ett tag. Sedan gick jag ut i lägenheten ochhittade en lapp på köksbordet:106