Läs ett provkapitel här

som svarade när jag ringde, men sedan när jag försökteigen var det upptaget. Hela dagen faktiskt. Jag ringde sistagången vid sju-tiden. Hur är det egentligen, Joy?”Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga. Min mage svaradeistället, med ett ljudligt KURRR. Pinsamt.”Men lilla vännen”, sa fröken. ”Är du hungrig?””Jo, jag hann inte äta frukost”, sa jag.Ljög jag. Jag ljuger för mycket.”Kom”, sa fröken.Jag fick följa med in i lärarrummet. Där var det varmtoch skrattigt och pratigt och luktade kaffe. Det satt fulltmed lärare i sofforna. På ett bord stod det smör och brödoch skorpor och ost och marmelad framdukat. Så det ärdet de gör på sina raster!”Jaså, får vi finfrämmande idag, Joy!” ropade fyrornasfröken när hon fick se mig.Hon är alltid glad och vet vad alla heter.”Sätt dig där borta!” sa min fröken.Hon pekade på ett litet bord i ena hörnet, där det intesatt några lärare. Sedan gjorde hon en macka åt mig, ochen kopp te med mycket socker i. Hon satte sig mittemotmed en kopp kaffe.Min fröken är inte så där tjoig som fyrornas, men det tyckerjag bara är bra. Hon känns liksom riktigare, på något sätt.Hon rörde i sin kopp. Kling kling kling.”Hur går det med boken?” frågade hon. ”Skriver dunågot i den?”73