Läs ett provkapitel här

leken. Svamparna kved i munnen på oss, och vi skrattadeså att det blev svårt att äta.”Tjejer!” sa Miras pappa. Han försökte se sträng ut,men det gick inte så bra. Ögonen var fulla med glittrandeskratt. ”Ät nu.””Visst, pappa”, sa Mira och log.Hon stoppade en stor tugga svampstuvning i munnen.Men sedan fick hon en ny skrattattack och blev tvungenatt springa från bordet med händerna över munnen för attinte spotta ut allt på tallriken.Till slut lyckades vi i alla fall äta upp, och då sa Mirasmamma att det var dags att packa ihop och göra stuganlite fin och åka hem.Synd. Jag skulle gärna ha stannat längre.Mira och jag är klara nu. Vi sitter i våningssängen i lillarummet för att inte vara i vägen när Miras pappa dammsuger.Mira skriver om Anton i sexan. Hon är kär i honomnu. Förut var det Mani i våran klass.Mira är alltid lite kär i någon.Inte jag. Jag vet inte. Måste man vara kär hela tiden?Han på tävlingarna i Gävle var ju söt. Men jag vet inteens vad han heter.När jag berättade om honom för Mira, då, precis eftertävlingarna, sa hon att jag borde ha bett att få hans msn.”Nästa tävling, Joy”, sa hon, ”då hänger jag med ochpratar med honom åt dig! Fatta hur gulliga ni skulle varaihop!”58