Läs ett provkapitel här

På lunchrasten satt Mira och jag ute i korridoren, i detbortersta fönstret. Vi sitter ofta där. Det regnade, och vihade ingen lust att gå ut.Mira är min bästis. Hon hade också med sig sin bok.Vi satte fötterna mot varandra och hade knäna till stödför att kunna skriva i våra böcker. Hennes bok har ett gultband. Solgult. Mitt är blått som himlen tidigt på morgonen.Hon frågade vad jag skulle skriva i min, och jag sa attjag inte riktigt visste.Mira härmade frökens skånska sätt att prata på.”Det ska flöda …” fnissade hon.Sedan sa hon att hon tänkte skriva om hästar och snyggakillar, mest.Jag tror att min bok ska handla om mig. Inte som endagbok, men nästan. Jag sa det till Mira, och hon tyckteatt det lät bra.7