Läs ett provkapitel här

PAPPA, del VDet hade blivit mörkt. Det var ett mörker som var varmtoch mjukt, nästan som ett tyg. Syrsorna började spela.Långt borta skällde en hund, och en annan svarade.Pappa och flickan satt vid elden som flickan hade gjort.De åt av brödet och köttet som flickan hade fått frånhusen vid kullarna.Vidvinga rörde sig prasslande precis bakom deras ryggar.”Nå, prinseprins? Prateprat?” frågade hon och lutadesin stora haka mot Pappas axel.Han tyckte att det glittrade retfullt i ögonen på henne.Eller var det bara elden som speglade sig?”Ställa småfrågorna? Lite ängsrulleri, fegprinsen?Pussläppa?” sa hon och putade med sina stora läppar.”Men sluta, hästskrälle!” sa Pappa. ”Du är ju pinsam!”Vidvinga fnös och försvann ut ur eldskenet.”Sega proppen prinsen!” muttrade hon med munnenfull av en ny tugga gräs.Men nu! Nu hade Pappa äntligen kommit på vad det varhan ville fråga flickan om.Han sa det på alla tusen språk han kunde, för någotskulle hon väl förstå:75