Läs ett provkapitel här

De var båda trötta och smala och smutsiga.Pappa hade börjat få gråa strån i sitt svarta prinshår.Han gick på stela ben mot slottets port.”Vila dig, Vidvinga”, sa han. ”Eller vad du vill göra. Jaggår för att hälsa på min far, Kungen.”Vidvinga fällde in sina slitna vingar mot sidorna. Honville inte vila! Hon vände sig om mot stäppen och såg hurde tusen hästarna stod alldeles stilla med höjda huvudenoch tittade på henne. Och hon började springa mot demmed galopperande, rusande, rasande, lyckliga ben. Honsprang så att marken skakade under henne där hon dundradefram.”Kommer här kommer jag kommer nu!” ropade honlyckligt.Hon fick tusen gnäggningar till svar.Fortsättning följer …92