Läs ett provkapitel här

När han tittade på mig kände jag att jag var tvungenatt nicka.Jag vill att han ska vara glad.Allting är bättre när Gregor är glad.När vi hade ätit klart och plockat undan frågade han omjag ville följa med till MAMMAS grav.Det ville jag. Jag tycker om att gå dit.Vi köpte blommor i centrum och stannande en stundhos fåglarna vid Lillfjärden och gav dem gammalt brödsom Gregor hade rensat ur brödlådan hemma.Det är en ganska lång promenad upp till kyrkogården.Vi sa inte så mycket, men det kändes ändå bra att gå därtillsammans.När vi stod vid graven tog Gregor mig i handen ochbörjade gråta. Jag hade också lust att gråta, men det kominget.MAMMAS gravsten är så fin, tycker jag. Den är litenoch nästan vit, och hennes namn står med guldbokstäver.Vi satte blommorna i en vas och hällde i vatten åt dem.Sedan gick vi tillbaka hela vägen, och när vi kom in tillcentrum igen sa Gregor att han ville ge mig något. Vi gickin på gallerian, och där sa han åt mig att gå och välja någotfint att ha på mig.”Ta vad du vill!” sa han. ”Titta inte på prislappen.”36