Läs ett provkapitel här

annan värld. Vart de än såg var det klarblå himmel ochsolsken och guldfärgade moln.”Flyg sakta!” ropade Pappa.Han ville hinna se allt det vackra.”Gyllenfluff!” ropade Vidvinga tillbaka.Hon vände på huvudet lite så att hon kunde möta Pappasblick.Den var glad och full av guld, den med.Just i den stilla stunden hördes ett fruktansvärt dån,och ett flygplan dök upp som ett vrålande spjut fråningen stans.Vidvinga hann precis kasta sig åt sidan för att inte bliträffad. Hon gjorde en häftig dykning ner bland molnen.Någonting fick hennes hästhjärta att slå ovanligt hårt.Det var inte bara det att hon hade blivit rädd för det plötsligaplanet. Nej. Det var en väldigt stark känsla av attnågot viktigt just hade flugit förbi.Hon tog ett djupt andetag och blundade. Ja. Jo. Eller?Men prinseprinsen verkade inte ha märkt någonting.Och han borde ju vara den som visste. Det var ju ändåhans föl.”Ojojoj, det var nära ögat!” ropade han bara lättat därbakifrån hennes rygg.”Ja”, sa Vidvinga fundersamt, ”nära ett öga var detkanske. Jaga planet, prinseprins?””Nänä!” skrattade Pappa. ”Du är tokig. Du hinner aldrigikapp. Jaga flygplan! Vad har det tagit åt dig? Kära123