Läs ett provkapitel här

PAPPA, del IVVidvinga susade ner mot landet under dem.Flickan grabbade tag i ännu mera av Vidvingas man.Hon visste ju inte att Vidvinga var expert på snygga landningaroch alltid saktade farten först, innan hon tog mark.Vidvinga skulle aldrig nedlåta sig till att flyga på ett sådantsätt att folk trillade av från hennes rygg.Nu landade de mjukt på en torr äng intill en skogsdunge.Lite längre bort fanns det några låga hus, och bakomdem fanns kullar med gräs och kor på.Pappa hoppade ner från Vidvingas rygg och sträcktefram handen mot flickan för att hjälpa henne av. Hon togden inte, utan höll sig fast med ena handen i Vidvingasman och gled ner själv.Så stod de där, Pappa och flickan, och tittade tyst påvarandra.Han tänkte att hon kanske var tjugo år. Han tänkte atthon borde följa med honom hem till slottet där hemmapå stäppen med de tusen hästarna och bli hans prinsessa.Han tänkte att han ville ge henne allt han hade bara för atthon tittade på honom som hon gjorde.Han tänkte att han inte hade en aning om vad hon hadeflytt från på den långa stranden. Han tänkte att han borde60