Läs ett provkapitel här

PAPPA, del VIIVidvinga slog några kraftiga slag med sina vingar utbreddaöver det torra gräset och lämnade marken. Snabbt varde uppe i luften, högt över ängen.Pappa tittade neråt. Han såg allt bli mindre och mindre– eldstaden, ängen, husen och kullarna.”Hållvälj!” sa Vidvinga och flög i en stor cirkel.”Mot glädjen …” sa Pappa lite sorgset. ”Vart den nu togvägen …””Aningens filoklurisk riktning, prinseprins”, sa Vidvinga.Hon gjorde en runda till medan hon väntade på ettbättre svar.Nu var de ännu högre upp och gled in genom ett molnoch ut igen. Pappa suckade. Hur skulle han kunna vetavart hon hade tagit vägen, hans prinsessa?Egentligen borde de ju inte ha hunnit så långt … Vemhade tagit henne, vem hade tagit henne, VEM HADETAGIT HENNE? Och varför? Åh, vad han ville veta!”Flyg närmre marken, Vidvinga min”, sa han. ”Vi börjarhär. Och så flyger vi runt runt, meter för meter tills vihar flugit över hela världen. Har vi inte hittat henne då, sågör vi likadant, fast tvärtom – meter för meter i mind recirklar.”90