Läs ett provkapitel här

och att jag måste åka på röntgen för att jag förmodligenhade brutit något inne i handen.”Blir nog gips på den, lilla damen!” sa han. ”Så får dube kompisarna att skriva sina autografer på det sedan!”Jag blev flyttad till en säng med hjul och fick åka genomkorridorerna i den. Det var kul.Vi åkte hiss upp till röntgenavdelningen. Där fick vivänta igen.Annika ringde vårt nummer flera gånger till medan viväntade, men ingen Gregor. Ingen Gregor ingen Gregoringen Gregor.Då dök plötsligt Miras mamma upp där i väntrummet.Hon jobbar ju på sjukhuset, men jag visste inte att det vardär, på röntgenavdelningen!”Joy!” sa hon. ”Va?”Annika studsade upp och pratade en massa, men så tystatt jag inte kunde höra. Hon berättade väl vad som hadehänt. Och kanske att hon egentligen inte hade tid att varakvar där med mig. För när de hade pratat klart sa Mirasmamma att nu skulle hon ta hand om mig. Annika kramademig (försiktigt) och sa ”lycka till sötnos” och gick.Det var min tumme som var av. Jag fick gips runt handen ochen bit upp på armen, precis som den där doktorn hade sagt.Det gick fortfarande inte att få tag på Gregor.”Har du någon aning om var han håller hus?” frågadeMiras mamma.82