Läs ett provkapitel här

för att vinka. MAMMA brukade alltid stå i köksfönstretoch vinka åt mig.Nu gjorde hon ju inte det. Fönstret var blankt och tomt,och i fönstret intill var persiennerna fortfarande nerdragna,för där inne låg Gregor och sov. Det var bara jag somstod där nere på gatan och vinkade till ingen.Jag kände mig jättedum!Jag försökte låtsas att jag höll på att rätta till ryggsäckenistället och hoppades att ingen hade sett mig.Plötsligt mådde jag illa också. Det liksom drog ihop sigi hela magen, och jag trodde att jag skulle spy.Det gick nästan över när jag andades djupt några gånger.Men bara nästan. Det har känts hela dagen.Tänk om jag också har cancer? Mamma hade ju sin imagen.Jag blir alldeles kall inuti när jag tänker så. Som att enstor snöboll ligger där inne och smälter, långsamt, ochliksom sipprar ut sin kyla i hela mig.15