Läs ett provkapitel här

Jag gick in där och satte mig på MAMMAS säng. Solskenetlyste in genom fönstret och låg som en varm rutapå sängen. Jag la mig ner i den varma rutan och somnadenästan igen.Jag låg där ända tills det blev kallt för att solen hade gåttförbi fönstret.Sedan kom Gregor hem. Han hade varit och storhandlat,och han visslade medan han lagade lunch till oss, äggoch prinskorv. Jag sa inget om att jag inte hade varit i skolan,och han frågade inte.När vi satt och åt sa han att han tänker gå tillbaka tilljobbet på måndag nästa vecka. Han hade varit på sitt kontoroch hälsat på.”Du skulle sett högarna på mitt bord, Joy!” sa han.”Det är verkligen dags att kavla upp skjortärmarna igen!”När han sa sådär om skjortärmarna kom jag att tänka påhur MAMMA brukade stå framför TV:n på kvällarna ochstryka. Hennes armband brukade klinga så mysigt då. Jag sa:”Nu kan inte mamma stryka dina skjortor längre …”Det var dumt sagt. Jag skulle förstås inte ha påminthonom när han just hade blivit glad igen. Han blev alldelestyst och slutade äta.”Jag måste lära mig att acceptera det som har hänt”, sahan efter en lång stund. ”Jag har ju dig, Joy. Och du harmig. Eller hur, tjejen? Vi har varandra, du och jag. Och duska kunna lita på mig. Det är viktigt för mig att du litarpå mig.”35