Bilag 2 - UCGS - Umeå universitet

lignende lovgivning, så brugen af ordet sambo gjaldt kun for deltagere i Sverige. Helena
fortæller, at folk ofte bliver provokeret, når hen bruger ordet sambos i flertal om dem, hen bor i
kollektiv med, og jeg spørger hen, hvorfor hen tror, de bliver det:
”Jag har nog inte tänkt på det, men för att det är vanligast, för att man ska…för att det är något dem
har växt upp med, att man säger sambo när man bor ihop med någon som man gifter sig med och
skaffar barn, eller inte gifter sig med, men typ…att man är tillsammans. Men alltså jag tror att om jag
säger det i ett sammanhang då det känns som att personerna inte själva skulle använda det, då känner
jag också att jag gör någon slags sådär statement, ’mina sambos’. För att det är dem jag bor och lever
tillsammans med. Då utmanar jag också… eller jag tror jag är medveten om att det är en såhär, inte en
strategi, men jag är medveten om att jag gör ett litet övertramp på känslorna. Det tycker jag är kul
ibland men ofta säger jag mina boendevänner. ”
Helena leger med forestillingerne om, hvad en rigtig sambo er, og for hen bliver det et
statement at bruge ordet og en bevidst provokation. Malena Gustavson peger på, at Sveriges
partnerskabslov spejler samfundets heteronormative tosomhedsnorm og at lovgivningen
dermed er med til at reproducere tosomheden som institution. (Gustavson 2006:109). Når
Helena bruger ordet sambos i flertal, ”mina sambos”, bliver det også et brud med denne
tosomhedsnorm begrebet indebærer. Hen siger, det kan være sjovt en gang imellem, det er ”ett
lite övertramp på känslorna”, men eftersom det udfordrer normerne, og ikke er en neutral
betegnelse at bruge for Helena, siger hen ofte venner. En anden person i samme
gruppeinterview fortæller også, at hen ikke altid orker at bruge ordet sambo, da hen ofte bliver
misforstået, som at hen har en seksuel relation til dem, hen bor med, og andre deltagere
fortæller desuden, hvordan de bliver irettesat af andre og får fortalt, at deres relation til dem de
bor med skal omtales som ’kombo’. Johanna taler ikke om sit kollektiv, men om sin familie
som består af de fire personer, hen bor sammen med, men som hen ikke er beslægtet med. Her
fortæller hen om sine valg af ord:
”’Jag bodde också i kollektiv när jag var 20 det var en jättefestlig tid i mitt liv’, såna slags
kommentarer, att det inte är viktigt, alltså att man såhär…man förminskar kollektiv och jag tror det är
därför jag väljer att använda ordet familj och sambo. Sen om det är smart eller inte, om det är politiskt
eller inte, jag vet inte, men för mig känns det viktigt. (…) Jag tänker att jag vill visa att det här är min
familj för att jag har valt den. Att jag väljer det…att det inte handlar om att jag inte har haft andra
möjligheter att leva på.”
Johanna fortæller tidligere, at for hen stemmer begrebet familie overens med hvilke relationer
hen har med dem, hen bor med. Men samtidigt anvender hen det også bevidst, fordi det sætter
41