Bilag 2 - UCGS - Umeå universitet

Kontinuitet og fremtid sammen
Som jeg tidligere har påpeget, bliver deltagerne ofte mødt med en forventning om at deres
boligform er en midlertidig løsning i venten på mellemalderlivet, og vi har set, hvordan
deltagerne modsætter sig denne forestilling på forskellige måder. Men samtidig som deltagerne
bliver provokeret af at blive mødt af fordomme om midlertidighed, er de selv i tvivl om
kontinuiteten i deres egen boligsituation. Maria vil gerne bo kollektivt, men bor foruden sin
partner og to børn også sammen med to personer, som er cirka ti år yngre. Dem opfatter Marie
som værende i en mere midlertidig fase i livet end hen selv:
”Jag kan känna…egentligen skulle jag gärna bo såhär, men jag tycker det är jobbigt det här med att
folk flyttar in och ut att man inte…att inte får kontinuitet liksom…så nu tycker jag vi har det skitbra, det
finns säkert saker vi skulle kunna diskutera mera, men det är jättekul att bo ihop med Annelie och det
känns jättebra med Gabriella. Men jag vet att för dem är det här tillfälligt. (…) Så det känns som att det
är vi som är det permanenta här, så har andra kommit in och ut liksom (…) Ja man kan ju aldrig lova
varandra något som evig trohet, det kan jag ju inte till Anders heller, det har vi inte gjort och vi är inte
gifta, men man kanske tydligare kan vara i samma fas i livet till exempel. (…) Vi hade ju gärna bott med
en annan familj till exempel, men vi fick inte med någon av våra kompisar. Så det är ju också det…det
är ingen slump att dem vi bor med är yngre än oss, att de är liksom i ett lite annat stadier i livet.”
Maria vil altså gerne have mere kontinuerlighed i gruppen af mennesker, hen bor med og har en
forventning om, at hen vil få det med folk, som er i samme stadie af livet eller i samme
aldersgruppe som hen selv. Nick Lee skriver, at mellemalder konnoteres til, at man er kommet
ind i en mere stabil periode af sit liv, man er færdigskabt som menneske og ’kommet i mål’
(Lee 2001:6). Også Halberstam mener, at stabilitet og kontinuitet er idealer for, hvordan
voksenlivet skal leves og skriver: “Within the life cycle of the Western human subject, long
periods of stability are considered to be desirable, and people who live in rapid bursts are
characterized as immature and even dangerous.” (Halberstam 2005:4) På denne måde kan
Marias ønske om at have kontinuerlighed i sin boligsituation forstås ud fra de normer om
stabilitet for mellemalderen, som Lee og Halberstam påpeger, og samtidigt viser Maria, at hen
selv forventer sig mere stabilitet fra andre, som er i samme fase, som hen selv. Maria taler om,
at fremtiden altid indebærer en vis usikkerhed, også i forhold til hens relation til hens partner.
Disse to har dog forpligtet sig til at være i samme fase i livet gennem reproduktion, hvilket kan
ses som noget, der skaber en vis stabilitet i parrelationen sammenlignet med relationen til de to
andre beboere i Marias kollektiv. At parrelationen eller ægteskabet skulle være en mere stabil
56