Bilag 2 - UCGS - Umeå universitet

mellemalderen, og hens fortælling om livet omkring de 30 har ligheder med, hvordan Johanna
tidligere fortalte om samfundets normer for mellemalderliv:
Sofie: ”Det är ju den bilden jag också kämpar med, att det finns någon bild av vad det innebär att vara
vuxen, att det innebär att ha ett heteroförhållande med barn. Det är att bli vuxen, när man fyller trettio
då ska man ha hus och barn och en partner och allting som kommer innan dess, det är en experimentell
fas…och den biten är ju jättejobbig. Jag jobbar med mig själv och min bild av vad som är att bli vuxen
på något sätt. Inte är att jag hellre ser mig själv som vuxen, nu vill jag inte nödvändigtvis bli vuxen
men…på det sättet…men att faktisk tänka såhär, ja men jag är trettio, och jag lever så här, och då
måste det här ju också vara att vara vuxen…det här är ett annat sätt att vara vuxen på.”
Nina: ”men det känns som ett annorlunda sätt att bli vuxen på?”
Sofie: ”Ja, man måste ju hela tiden, på något sätt skapa….det finns ju inte en färdig mall för hur det ska
gå till, det gör det ju på ett annat sätt när man lever enligt normen, då är det så här …nu är det färdigt.
Men jag vill inte det, och det är det här som jag har haft mycket issues med. Och inte bara just hur jag
bor, men överhuvudtaget kring mitt liv såhär…att hitta förebilder, som jag kan identifiera mig med och
så har jag bara kommit fram till att det finns typ inget, jag får skapa en slags förebild för andra eller för
mig själv liksom, göra någonting och förhoppningsvis så kan någon annan se det och ha mig som
förebild om det skulle vara så att någon annan känner något behov av att inte leva som alla andra
liksom.”
Sofie beskriver, at hens måde at være i mellemalderen på er anderledes end det ideal, hen
mener hersker i samfundet hvor partnerskab, barn og hus er normen, og livsformen inden dette
anses for at være en eksperimentel fase. Sofie beskriver en ambivalens omkring alder, når det
andre mennesker betegner som en eksperimentel fase, faktisk er de rammer som Sofie har lyst
til at fortsætte at leve indenfor også i mellemalderen. Hen fortæller, at hen arbejder på sin egen
identitet som voksen og viser modstand mod at blive voksen, hvad hen kalder ’på det sättet’,
hvilket kan forstås som indenfor det livsmanuskript og de normer for mellemalder, som Sofie
beskriver som ”då man ska ha hus och barn och en partner”. Ved at henvise til sin
kronologiske alder slutter hen dog med at konkludere, at hen betegner sig selv som voksen,
selvom hen bor i kollektiv og ikke har skaffet partner, og derved afviger fra det
mellemalderideal, som hen mener hersker i samfundet. Men det kræver også arbejde for Sofie
når hen hele tiden skal skabe sit liv udenfor den skabelon, som allerede findes, og
aldersidentitet bliver dermed en kilde til frustration eller hvad Sofie selv betegner som ’issues’.
64