1335825_63-mediernas-prestationer-och-betydelse

Mediernas prestationer och betydelse i valet 2010 Kapitel 13 Mediebild, eKonoMisK Kris och rödgrönt saMarbete
åt det ena eller andra hållet kan naturligtvis ses som ett gott betyg åt en
självständig nyhetsjournalistik. Det bör också påpekas att gynnsamma/
positiva nyheter inte på långt när är lika många som ogynnsamma/negativa
(och det är kan också ses ett uttryck för grundläggande nyhetsprinciper
och som förklarar varför kurvan svänger så kraftigt upp och ner).
En första kraftigt förändrad mediebild sker under februari och mars
2009. Under februari blir bilden först starkt ogynnsam för alliansen, och
sedan under mars och april förändras bilden och blir kraftigt ogynnsam
för de rödgröna (socialdemokraterna).
Den negativa bilden för alliansregeringen i februari handlar till mycket
stor del om Saab-krisen och turerna kring GM:s försäljning. Regeringen
kritiseras för att vilseleda facket och vara kallsinnig till att rädda Saab,
och Mona Sahlin anklagar näringsminister Maud Olofsson för passivitet
och dubbelspel. Sahlin kritiseras i sin tur för att vara lättsinnig med skattebetalarnas
pengar när hon vill gå in och rädda Saab. Den för regeringen
övervägande ogynnsamma rapporteringen minskade dock inte opinionsstödet
under februari, och kan därför sägas gå emot hypotes 3.
Däremot får hypotes 3 starkt stöd för omsvängningen under mars och
april 2009. Den 23 mars hade LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin
som styrelseledamot godkänt ett generöst pensionsavtal för AMF Pensions
förre VD. Lundby-Wedin fick omfattande kritik och affären fick
mycket stor uppmärksamhet under flera veckor. Den för socialdemokraterna
kritiska bevakningen fortsatte även efter att LO:s styrelse den 6
april efter ett sju timmar långt möte kom fram till att Wanja Lundby-
Wedin kunde sitta kvar som ordförande.
Mars månad 2009 är den enskilda månad då socialdemokraterna tappar
som mest i opinionen. Det är svårt att se någon annan förklaring till det
förändrade opinionsstödet – särskilt som mediebilden successivt vänder
i maj, juni och juli i en mer gynnsam riktning och då också följs av successivt
allt bättre opinionssiffror.
Den för alliansen ogynnsamma bilden i juli 2009 är främst föranledd av
debatten kring regeringens förslag att tillåta FRA signalspaning. Till den
ogynnsamma bilden bidrog även sommarutspelen i Almedalen. Även i
detta fall finns det en klar överensstämmelse mellan en förändrad mediebild
och ett minskat opinionsstöd för alliansen.
Den största omsvängningen under 24-månadersperioden ägde rum i
118 119
december 2009. Under denna månad är bilden som mest ogynnsam för
den borgerliga alliansen. Då sker också för en enskild månad den största
tillbakagången för alliansen. Den negativa mediebilden handlar i första
hand om regeringens sjukförsäkringsreform där alliansen i början av
december möts av en ”storm av kritik”. Regeringens förslag att mildra
kraven och ge undantag för allvarligt sjuka, räcker inte enligt kritikerna.
Även det stora klimatmötet i Köpenhamn leder till kritik mot regeringen
och alliansen, liksom fordonkrisen och de fortsatta turerna kring försäljningen
av Saab och Volvo.
Nästa stora omsvängning i mediebilden äger rum i juli 2010. Alliansen
når då sin näst mest ogynnsamma framtoning i medierna. Förklaringen
till den dramatiska förändringen är den s.k. Littorinaffären, som fick sin
upprinnelse i Almedalen, utspelades där och även i stort sett fick sitt
slut där. Även om affären fick ett kort förlopp, var mediebevakningen
mycket intensiv. Opinionsstödet minskade något, men endast marginellt.
Affärens effekt på opinionen var snarast att den uppgående trenden för
alliansen, som tydligt framgår av figuren, tillfälligt bröts i juli.
Hypotes 3 får därför mest empiriskt stöd av de tre hypoteserna. Den
bild som ges i medierna av politiken ger en bättre förklaring till opinionsutvecklingen
än den ekonomiska utvecklingen och partiernas strategiska
vägval.
Om mediebilden kan antas vara så central för opinionsutvecklingen,
vem eller vad är det då som bestämmer mediebilden? Den frågan tar jag
upp i nästföljande kapitel 15, efter att jag först har prövat vilken betydelse
mediernas bild av valrörelsen hade för valresultatet.