1335825_63-mediernas-prestationer-och-betydelse

Kapitel 4
Mediernas partiskhet
39
Kapitel 4 Mediernas partisKhet
Vilken norm som skall ligga till grund för att avgöra om medierna är
rättvisa är inte självklar. När det gäller enskilda nyhetsmedier är krav på
opartiskhet knappast något som kan härledas från normativ demokratiteori.
En partisk nyhetsrapportering i ett enskilt medium är inte oförenligt
med det demokratiska värdet fri åsiktsbildning, utan kan till och med på
ett bättre sätt bidra till att värdet uppfylls. På samhällsnivå är det exempelvis
inte självklart att en nyhetsförmedling som bygger på s.k. professionella
nyhetsvärderingsprinciper är det som bäst uppfyller värdet fri
åsiktsbildning. På samhällsnivå kan värdet kanske bättre uppfyllas av
en politiserad nyhetsförmedling där medierna själva företräder och ger
uttryck för olika åsiktsriktningar i samhället (och att medborgarna har
möjlighet att välja de nyhetsmedier de föredrar).
Men även om krav på opartiskhet inte ur demokratisk synpunkt kan
ställas på enskilda medier så kan kravet ställas på medier som genom
lagar och avtal är ålagda eller genom självpåtagna yrkesregler ålägger
sig vara opartiska i sin nyhetsrapportering. Om vi formulerar oss så kan
krav på opartiskhet ställas i stort sett på samtliga svenska nyhetsmedier.
Frågan om medierna faktiskt har gynnat eller missgynnat ett parti eller
åsiktsriktning måste dock skiljas från den normativa frågan om medierna
på ett oskäligt sätt har gynnat eller missgynnat en aktör. Att en aktör de
facto har fått en gynnsam uppmärksamhet innebär inte med nödvändighet
att aktören därmed oskäligt har gynnats. Frågan om medierna faktiskt
har gynnat ett parti eller åsiktsriktning måste skiljas från den normativa
frågan om medierna oskäligt har gynnat eller missgynnat en aktör. Slutsatser
på deskriptiv nivå är alltså inte automatiskt giltiga på normativ
nivå.