1335825_63-mediernas-prestationer-och-betydelse

Mediernas prestationer och betydelse i valet 2010 Kapitel 12 rättvisa och inforMativa Medier
När det gäller sammanhållningen inom de båda blocken var dock bilden
i medierna klart och entydigt mer gynnsam för alliansen än de rödgröna.
Och det gäller i alla medier. I de socialdemokratiska tidningarna
NSD och Aftonbladet framstod de rödgröna som mest splittrade.
Partierna som enskilda aktörer kom genom mediernas iscensättning av
valet som ett blockval i skymundan. Det fick i första hand konsekvenser
för socialdemokraterna och alliansens småpartier. De rödgrönas gemensamma
exponering i valet skedde uteslutande på bekostnad av socialdemokraterna,
och alliansens gemensamma exponering skedde i första
hand på bekostnad av kristdemokraterna och folkpartiet. I detta avseende
finns det inga skillnader mellan olika medier.
Nyhetsrapporteringen var utpräglat balanserad när det gäller de politiska
blocken, men skillnaderna var större när det gällde partierna.
Bilden av socialdemokraterna som aktör var mer ogynnsam än bilden
av moderaterna. Det gäller i samtliga nyhetsmedier med undantag för
Aftonbladet.
Det finns dock inga klara skillnader mellan partiernas framträdande om
vi ser till längden på deras uttalanden i radio och tv (soundbites).
Bilden av sverigedemokraterna som aktör är splittrad. De fick mer än tio
gånger så stor uppmärksamhet som i valet 2006, men bilden i medierna
var genomgående starkt negativ. Bilden var mest negativ i kvällspressen,
men där var också uppmärksamheten störst, medan uppmärksamheten
var betydligt mindre i storstadsmorgontidningarna och i etermedierna,
men inte heller lika negativ. Slutsatsen om bevakningen av sverigedemokraterna
som aktör blir därför också splittrad. Den var gynnsam i ett
avseende, men klart ogynnsam i ett annat.
Bilden av sakfrågorna
De frågor som slogs upp i medierna gynnade alliansen mer än de rödgröna.
Det var alliansens favoritfrågor skatter, sysselsättningen och skolan
som dominerade medievalrörelsen. I samtliga dessa frågor ansåg väljarna
(enligt VALU) att alliansen hade en bättre politik än de rödgröna.
Socialdemokraternas egen sakfrågedagordning stämde dock väl överens
med mediedagordningen. Minst gynnsam var den för miljöpartiet och sverigedemokraterna.
Miljö- klimatfrågor och frågor om invandring och integration
kom längst ned på listan över de tio viktigaste sakfrågorna.
94 95
Medieprofiler
Alliansen fick i högre grad än de rödgröna komma fram i sina favoritfrågor,
även om skillnaden inte är stor. Det var framförallt centerpartiet och
moderaterna som fick framträda i sakfrågor de själva önskade; jobben,
skatterna och Sveriges ekonomi.
Socialdemokraterna kom också i hög grad fram i sakfrågor som stod
på den egna dagordningen. Men de fick tala om skatter mer än de själva
önskade. Det gällde även för miljöpartiet och vänsterpartiet – och därmed
för det rödgröna regeringsalternativet i sin helhet.
I de fall då sverigedemokraterna kom till tals i sakfrågor stämde det
överens med vad de själva önskade.
Socialdemokraterna förknippades i medierna avsevärt mindre med sakfrågor
och politisk substans än de andra riksdagspartierna. Nyhetsrapporteringen
var i det avseendet klart ogynnsam för socialdemokraterna.
Oavsett vilken tidning eller nyhetsprogram väljarna tar del av möter de
i stort sett samma dagordning och partier med i stort sett samma medieprofiler.
1 Även om skillnader finns är det likheterna i rapporteringen
som överväger. Gynnas eller missgynnas ett parti eller en åsiktsriktning
så slår det igenom i alla nyhetsmedier. Så var det också i 2010 års medievalrörelse.
Alliansen kom att gynnas mer av mediedagordningen i alla
nyhetsmedier, och socialdemokraterna fick i alla nyhetsmedier framträda
i valet med en profil som var ogynnsam.
12.2 Den oskäliga partiskheten
Nyhetsmedierna var i 2010 års valrörelse partiska i den meningen att
vissa aktörer i vissa avseenden gynnades eller missgynnades av den bild
medierna gav av valrörelsen. 2 Så har det varit i alla de nio valrörelser
1 Det innebär att det är svårt att skilja ut enskilda medier som genom egna sakfrågeprioriteringar
gynnar eller missgynnar en särskild aktör. Rapporteringen i valrörelsens
slutskede om hur enskilda personer drabbades av alliansens sjukförsäkringsregler och
där Aftonbladets bevakning var särskilt omfattande är dock ett exempel.
2 I radions och televisionens valprogram används en annan urvalsprincip än i nyhetsrapporteringen.
Partierna framträder efter en likhetsprincip där alla riksdagspartier
får ”samma utrymme”, samtliga partiledare utfrågas och ges lika lång programtid.
Duellerna mellan Sahlin och Reinfeldt frångick dock denna princip. Tillämpningen
av likhetsprincipen ger med andra ord ett föga överraskande resultat när det gäller
riksdagspartiernas exponering i Sveriges Television, Sveriges Radio och TV4. Vi kan