1335825_63-mediernas-prestationer-och-betydelse

Mediernas prestationer och betydelse i valet 2010 Kapitel 14 Mediernas betydelse i valrörelsen
stor mellan partiets egen dagordning och de sakfrågor som partiet fick
framträda med i medierna. Invandring och integration kom långt ned
på mediedagordningen, men partiet kom fram i frågor som gjordes till
”massinvandringsfrågor”. Det gällde såväl äldreomsorg som rättsfrågor
(våldtäktsmäns etniska bakgrund). ”Ge oss tillbaka Sverige” var ett underliggande
budskap i det mesta som sverigedemokraterna förde fram i
valrörelsen.
Bilden av sverigedemokraterna i medierna är blandad. Det är en starkt
negativ rapportering, men en rapportering som gav stor uppmärksamhet.
Och partiet kom i hög grad fram i frågor de själva ville. 2 Den bild som
gavs av sverigedemokraterna i medierna var med andra ord gynnsam i
ett avseende, men ogynnsam i ett annat. Mediebilden talar därför inte entydigt
emot den positiva opinionsutvecklingen för sverigedemokraterna.
Centerpartiet och kristdemokraterna hör också till valrörelsens vinnare
– räknat i procentuell ökning med nästan 40 respektive drygt 25 procent.
Centerpartiet var som politisk aktör mindre synligt i nyhetsmedierna
och drabbades av det dubbla handikappet att stå i skuggan av alliansen
och alliansens ledande parti. Maud Olofsson dominerade inte partiet i
lika stor utsträckning som 2006. Men centerpartiet var lyckosamt när det
gällde den egna dagordningen. Partiet fick framträda i medierna i de frågor
partiet självt prioriterade högt. Centerpartiet fick därför sammantaget
en förhållandevis gynnsam behandling i nyhetsmedierna.
Men mediebilden var knappast så gynnsam att den står i proportion
till den stora framgång som centerpartiet hade under valrörelsen (med
utgångspunkt ifrån opinionsläget i april/maj). Det är därför troligt att en
betydande del av centerpartiets uppgång var ett resultat av taktikröstning.
Enligt Novus valdagsmätning röstade 30 procent på centerpartiet
av taktiska skäl. Om vi antar att Novus har gjort en riktig uppskattning
av andelen taktikröstare, så kvarstår ändå en del av uppgången – en uppgång
som inte motsägs av mediebilden av centerpartiet.
Det som sagts om centerpartiet gäller också för kristdemokraterna –
fast i än högre grad. Kristdemokraterna var det klart mest osynliga par-
2 Det står i stark kontrast till bilden av Ny Demokrati i valet 1991. Under den sista
valrörelsemånaden förekom partiet knappt i nyhetsmedierna, och fick följaktligen inte
heller framträda i sina favoritfrågor. De gjorde därför inte heller några vinster under
själva valrörelsen, utan förlorade i opinionsstöd jämfört med opinionsläget före valet.
124 125
tiet i medievalrörelsen – och skillnaden var mycket stor jämfört med de
två senaste valen. Men på samma sätt som för centerpartiet fick kristdemokraterna
i stor utsträckning (om än inte ofta) framträda i sakfrågor som
de själva prioriterade högt. Den blandade mediebilden av kristdemokraterna
stämmer dock inte överens med den stora framgång partiet hade under
valrörelsen. Inslaget av taktikröstning var därför troligen stort. Enligt
Novus röstade 37 procent på kristdemokraterna av taktiska skäl.
Kristdemokraterna och centerpartiet kom i valet 2010 att dela ett mönster
som finns i svenska medievalrörelser. Partier som befinner sig i valrörelsens
periferi blir ofta gynnsamt behandlade – men till priset av att bli
närmast osynliga. Det är därför svårt att dra några långtgående slutsatser
när det gäller centerpartiet och kristdemokraterna.
Vänsterpartiet, folkpartiet och moderaterna var varken vinnare eller
förlorare (netto) under valrörelsen 2010. Uppgången för moderaterna
och folkpartiet var begränsad (+ 0.5 procentenheter), och vänsterpartiets
röstandel var densamma i valet som i april/maj.
Folkpartiet har minskat mest i medieexponering jämfört med tidigare
val. Det beror till stor del på att valet 2006 (dataintrångsskandalen) och valet
2002 (språktestutspelet) var speciella för folkpartiet – ett ”katastrofval”
och en ”framgångssaga”. Bilden av folkpartiet som aktör 2010 var dock
varken särskilt gynnsam eller ogynnsam, och folkpartiet fick i mycket stor
utsträckning framträda i skolfrågor. Men skolfrågorna dominerade så kraftigt
att folkpartiet närmast blev ett enfrågeparti i medierna. På så vis överensstämmer
partiets opinionsutveckling med den blandade mediebilden.
Vänsterpartiet har (under Lars Ohlys ledning) inte tidigare varit så synligt
i medierna som i valet 2010. Men synligheten var förenad med kritik,
främst för ställningstagandet till Sveriges militära engagemang i Afghanistan,
och uttalandet om bröstpumpar. Överensstämmelsen mellan den
egna sakfrågeprofilen och partiets medieframträdanden var inte heller
stor. Frånvaron av vinster och förluster under valrörelsen stämmer därför
ganska väl med mediernas bild av vänsterpartiet.
Moderaternas framtoning som aktör i medievalrörelsen var gynnsam.
Statsminister Fredrik Reinfeldt var dominerade aktör, men hans framtoning
var inte en lika positiv som i valet 2006. Medievalrörelsen var
också gynnsam för moderaterna på så sätt att de i stor utsträckning fick i
framträda i sina favoritfrågor.