1335825_63-mediernas-prestationer-och-betydelse

Mediernas prestationer och betydelse i valet 2010 Kapitel 3 Medievalrörelsen
Tabell 3.1. Medievalrörelsens aktörer 2010 och 2006 (procent).
Totalt TV-nyheter Radio-nyheter Morgonpress Kvällspress
2010 2006 2010 2006 2010 2006 2010 2006 2010 2006
Partier/politiker 54 55 55 54 62 73 53 59 51 45
- Partiledare 22 17 25 22 27 17 17 17 24 13
- Statsråd 4 4 4 6 7 9 5 5 4 2
- Riksdagsledamöter 2 2 2 2 2 1 2 2 3 1
Väljare/allmänhet 8 7 12 14 4 2 7 4 7 7
Kändisar 1 1 0 0 0 0 1 1 2 3
Experter/forskare 5 5 4 6 6 3 6 5 4 4
Intresseorganisationer 1 3 4 4 5 3 2 3 1 1
Företagsföreträdare 1 2 1 2 2 1 1 2 0 0
Myndigheter 3 3 4 4 6 7 3 3 1 2
Opinionsinstitut 7 8 5 5 5 2 7 10 6 9
Journalister, kolumnister 20 16 15 11 10 9 20 13 28 29
100 100 100 100 100 100 100 100 100 100
Kommentar: Resultatet avser framträdanden som agerande aktörer. För mediegrupperna avser resultatet
medelvärden. I partiernas framträdanden ingår både då partiet framträder som ett kollektiv (X-parti föreslår i
dag …) och då det företräds av en person (riksdagsman X föreslår i dag …). Resultatet i tabellen bygger på
det mest detaljerade måttet på hur olika aktörer framträder i medierna som agerande aktörer, dvs när man
får säga eller göra något. I mediematerialet i sin helhet har sammanlagt 6855 av den typen av
framträdanden registrerats. Läggs antalet omtalade aktörer till handlar det sammanlagt om 10 315.
I tabell 3.1 redovisas resultatet även uppdelat för olika mediegrupper.
I huvudsak finns det en betydande likhet mellan mediegrupperna. Men
det går också att urskilja vad som kan sägas vara mediespecifika drag i
rapporteringen.
Televisionens nyhetsprogram är de som i sin rapportering är klart mest
inriktade på vanliga väljare. Så var det också i valet 2006. Ekots radionyheter
är däremot minst inriktat på ”gatuenkäter”, och är det mest ”politikertunga”
nyhetsprogrammet. Det gällde också 2006.
Den klart största aktörsgruppen i kvällspressen är journalister när de
agerar som kolumnister, krönikörer och kommentatorer. Storstadsmorgontidningarnas
nyhetsbevakning är klart mindre inriktad på partiledarna
än de andra mediegrupperna.
Två slutsatser kan dras när det gäller medievalrörelsens huvudaktörer
(1) den domineras starkt av partiledare och journalister, (2) koncentrationen
till dessa grupper ökade dessutom kraftigt i valet 2010.
3.3 Medievalrörelsens frågor
Valrörelsen i medierna har mest handlat om sig själv och vem som skall
vinna. Det var en vanlig kommentar från politiska bedömare, framförallt
32 33
i valrörelsens första skede. Det var en iakttagelse som också hade visst
fog för sig.
En svensk medievalrörelse handlar inte enbart om enskilda sakfrågor.
Den handlar också om idéfrågor; frågor av ideologiskt slag och frågor
som rör övergripande demokratifrågor. Och, ofta som mest intensivt i slutet
av valrörelsen, regeringsfrågan; vem som skall bilda regering med
vem, och hur eniga de i så fall är. Rapportering kring skandaler hör också
till de stående inslagen i en medievalrörelse; avslöjade oegentligheter, affärer
eller politiska tabbar av olika slag. Och ett mycket centralt inslag är
skildringen av själva valkampanjen och allt som rör sig kring den; valrörelsen
och dess aktörer. Det kan handla om kommentarer till det politiska
spelet, reportage från valarbetarnas vardag, rena personporträtt, fakta om
hur valet går till, opinionsundersökningar, och allt annat som inte handlar
om enskilda sakfrågor, idéfrågor, regeringsfrågan eller skandaler.
Mest om sakfrågor
Drygt hälften av nyhetsmediernas rapportering om 2010 års valrörelse
handlade om enskilda sakfrågor (tabell 3.2). Det är en klar ökning och
förklaras främst av att det i jämförelse med 2006 (dataintrångsskandalen,
hanteringen av tsunamin) 6 under den sista valrörelsemånaden rapporterades
mycket lite om skandaler och politiska affärer. Den s.k. Littorinaffären
seglade upp i Almedalen i juli, men tog också i det närmaste slut
innan Almedalsveckan var över. Affären kom därför inte att spela någon
roll i medierna under själva valrörelsen.
Idéfrågor röner en liten uppmärksamhet i medierna – och det är det
vanliga mönstret för svenska medievalrörelser. Det gäller även reger-
6 Av de tio riksdagsval som undersökts är 2006 års medievalrörelse den valrörelse som
handlat mest om politiska skandaler (15 procent varav dataintrånget 9 procent). Men
skillnaden gentemot 1988 års valrörelse är inte särskilt stor. Då handlade (mätt på samma
sätt) sammantaget 12 procent om skandaler. Det rörde sig nästan uteslutande av socialdemokratiska
skandaler, i första hand Ebbe Carlsson-affären, Stig Malms lägenhetsaffärer,
en ”ny-gammal” IB-affär och en rattonykter s-riksdagsman. Sett i ett kvantitativt
perspektiv ”drabbades” socialdemokraterna under 1988 års valrörelse sålunda något mer
av skandaler i medierna än vad folkpartiet gjorde under 2006 års valrörelse. Den stora
skillnaden var att rapporteringen kring fp:s dataintrång och de turer som följde var starkt
koncentrerade i tid och dominerade medierna mycket kraftigt under fyra-fem dagar,
medan s-skandalerna under 1988 rörde sig om flera olika affärer utspridda över tid.