1335825_63-mediernas-prestationer-och-betydelse
1335825_63-mediernas-prestationer-och-betydelse
1335825_63-mediernas-prestationer-och-betydelse
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Mediernas <strong>prestationer</strong> <strong>och</strong> <strong>betydelse</strong> i valet 2010 Kapitel 3 Medievalrörelsen<br />
ter, kommer blockens småpartier, med en synlighet kring 5 procent. Det<br />
framgår av figur 3.1 där de politiska partiernas <strong>och</strong> partiledarnas synlighet<br />
som aktörer på nyhetsscenen (både i text <strong>och</strong> på bild) presenteras. Ju<br />
högre upp på skalan ett parti (partiledare) är placerad, desto mer synlig<br />
var partiet/partiledaren i nyhetsmedierna.<br />
Sverigedemokraterna var mer synligt i nyhetsmedierna än blockens<br />
småpartier. Partiet fick mer än tio gånger så stor uppmärksamhet i nyhetsmedierna<br />
jämfört med valet 2006. I valrörelsens slutskede då det<br />
mesta tydde på att partiet skulle komma in i riksdagen kom mycket i nyhetsmedierna<br />
att kretsa kring sverigedemokraterna <strong>och</strong> regeringsfrågan,<br />
<strong>och</strong> deras eventuella vågmästarroll. Sverigedemokraterna blev därmed<br />
det tredje mest synliga partiet i valrörelsen.<br />
Jämförelsen mellan småpartiernas <strong>och</strong> sverigedemokraternas exponering<br />
haltar dock något, eftersom blockens småpartier också exponeras<br />
när de uppträder gemensamt som en del av de rödgröna eller alliansen.<br />
Om de gemensamma medieframträdandena fördelas på enskilda partier<br />
så blir skillnaden självfallet mindre. Men sverigedemokraterna blir även<br />
efter en sådan fördelning det tredje mest uppmärksammade partiet i nyhetsmedierna.<br />
2<br />
Två slutsatser kan dras om partiernas synlighet: (1) 2010 års valrörelse<br />
iscensattes i medierna som ett val mellan block, (2) sverigedemokraterna<br />
blev i nyhetsmedierna det tredje mest synliga partiet.<br />
Partiledarna<br />
Partiledarnas exponering i medievalrörelsen presenteras också i figur<br />
3.1. Att de båda statsministerkandidaterna kom att dominera är knappast<br />
överraskande. Oppositionsledaren var dock klart mer synlig (i text<br />
<strong>och</strong> på bild) än statsministern. I jämförelse med valet 2006 är skillnaden<br />
markant. Oppositionsledaren Fredrik Reinfeldt fick visserligen stor<br />
uppmärksamhet, men betydligt mindre än den då sittande statsministern<br />
Göran Persson.<br />
2 Om de gånger de rödgröna <strong>och</strong> alliansen uppträder gemensamt delas upp på enskilda<br />
partier efter ett nyckeltal som utgår ifrån partiernas ”grundexponering” uppgår vänsterpartiets,<br />
miljöpartiets, centerpartiets <strong>och</strong> folkpartiets justerade exponering i samtliga<br />
fall till ca 8 procent, <strong>och</strong> i kristdemokraternas fall 5 procent.<br />
24 25<br />
De övriga partiledarna ligger i figuren som på ett pärlband. Men även<br />
om skillnaden kan synas liten exponerades Lars Ohly i nyhetsmedierna<br />
(som den tredje mest synliga partiledaren) dubbelt så mycket som Maria<br />
Wetterstrand. Jimmie Åkesson kom strax efter Ohly <strong>och</strong> var (i nyhetsmedierna)<br />
lika exponerad som Jan Björklund. Ohlys framträdande plats<br />
i medierna förklaras till en del av debatten kring Sveriges engagemang i<br />
Afghanistankriget, men också av hans uttalande om bröstpumpar i SVT:s<br />
partiledarutfrågning.<br />
Politiska kommentatorer liknade ofta 2006 års medieval med ett amerikanskt<br />
presidentval. Mot bakgrund av den starka fokuseringen före valet<br />
på Sahlin <strong>och</strong> Reinfeldt <strong>och</strong> deras förtroende hos väljarna var valet 2010<br />
i ännu högre grad upplagt för att bli ett presidentval.<br />
Men det blev det knappast. Valet 2010 liknade ett presidentval i den<br />
meningen att två personer som ledare för var sitt regeringsalternativ<br />
stred om statsministerposten <strong>och</strong> att en mycket stor del av <strong>mediernas</strong><br />
uppmärksamhet var fokuserad på dessa två personer, <strong>och</strong> då särskilt på<br />
Mona Sahlin. Men det liknade inte ett presidentval i den meningen att<br />
kandidaterna som personer <strong>och</strong> deras personliga egenskaper starkt framhävdes.<br />
Statsministerkandidaternas förtroende fick under själva valrörelsen<br />
inte den stora uppmärksamhet som de hade fått tidigare, bland annat<br />
genom de stort uppslagna förtroendemätningarna. Göran Perssons <strong>och</strong><br />
Fredrik Reinfeldts personliga egenskaper spelade en betydligt större roll<br />
i 2006 års medievalrörelse än de gjorde när Sahlin <strong>och</strong> Reinfeldt jämfördes<br />
i 2010 års medievalrörelse.<br />
Två slutsatser kan dras om partiledarnas synlighet i medievalrörelsen.<br />
(1) Det blev inte något som liknade ett presidentval, (2) närmast slumpartade<br />
händelser kan spela en stor roll för partiledarnas exponering i medierna.<br />
Partiledardominans<br />
Mona Sahlin var den partiledare som syntes klart mest i medierna. Men<br />
Fredrik Reinfeldt var den partiledare som i störst utsträckning blev sitt<br />
partis ansikte gentemot väljarna. Det visar figur 3.2 där partiledarenas<br />
andel av sina respektive partiers framträdanden i medierna anges. Ju högre<br />
upp på skalan en partiledare är placerad, desto mer dominerar han<br />
eller hon sitt parti.
Change language