1335825_63-mediernas-prestationer-och-betydelse
1335825_63-mediernas-prestationer-och-betydelse
1335825_63-mediernas-prestationer-och-betydelse
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Mediernas <strong>prestationer</strong> <strong>och</strong> <strong>betydelse</strong> i valet 2010 Kapitel 12 rättvisa <strong>och</strong> inforMativa Medier<br />
jag undersökt. Det som särskiljer 2010 års medievalrörelse är att det inte<br />
finns något parti eller åsiktsriktning som genomgående <strong>och</strong> på ett markant<br />
sätt gynnades eller missgynnades i samtliga de tre partiskhetsaspekter<br />
jag undersöker. 3<br />
Även om den professionellt balanserande journalistiken präglade medievalrörelsen<br />
mer än i tidigare val så var nyhets<strong>mediernas</strong> bild av socialdemokraterna<br />
<strong>och</strong> de rödgröna mer ogynnsam än den bild som medierna<br />
gav av moderaterna <strong>och</strong> alliansen. Men var nyhetsmedierna därmed<br />
orättvisa – gynnades <strong>och</strong> missgynnades de av journalisterna på ett oskäligt<br />
sätt?<br />
Bakom mediebilden<br />
Ett sätt att närma sig frågan om någon aktör oskäligt gynnas eller missgynnas<br />
är att analysera varför bilden i medierna ser ut som den gör; vad som<br />
ligger bakom eller förklarar att den ena gynnas <strong>och</strong> den andra missgynnas.<br />
Ett antagande ligger till grund för analysen. Den bild nyhetsmedierna<br />
ger av partierna, sakfrågorna <strong>och</strong> partiernas medieprofiler under en valrörelse<br />
bestäms inte enbart av journalister. Ytterst sett bestäms bilden av<br />
(ansvarig utgivare inom) medierna, men nyhetsbilden skapas i ett samspel<br />
mellan journalister <strong>och</strong> politiker, av partierna själva <strong>och</strong> deras inbördes<br />
kamp om väljarnas röster.<br />
Vad låg då bakom nyhets<strong>mediernas</strong> bild av valrörelsen – en bild som<br />
främst kom att missgynna socialdemokraterna <strong>och</strong> gynna alliansen?<br />
För det första gav medierna en mer gynnsam bild av sammanhållningen<br />
inom alliansen. Sammanhållningen inom blocken var dock ingen stor<br />
fråga i medierna. Både journalister <strong>och</strong> väljare tycks ha lärt sig att partier<br />
i regeringssamarbeten inte nödvändigtvis behöver eniga i allt. Att de<br />
rödgröna framstod som mer splittrade än alliansen handlade därför inte<br />
så mycket om sammanhållningen mellan de rödgröna partierna utan om<br />
på goda grunder anta att samma urvalsprincip även gällde Kunskapskanalens valprogramutbud.<br />
En tillämpning av en likhetsprincip innebär (allt annat lika) att stora partier<br />
missgynnas <strong>och</strong> små partier gynnas.<br />
3 2010 års medievalrörelse står därför i stark kontrast till valet 2006. Då gynnades allianspartierna<br />
<strong>och</strong> socialdemokraterna missgynnades i samtliga tre avseenden: genom<br />
den bild medierna gav av medievalrörelsens aktörer, den bild som gavs av valfrågorna<br />
<strong>och</strong> av den bild som gavs av partiernas sakfrågeprofiler.<br />
96 97<br />
de olika uppfattningar om samarbetet som fanns inom socialdemokratin.<br />
Motsättningarna inom socialdemokraterna fick stort utrymme <strong>och</strong> formulerades<br />
ofta som kritik mot Mona Sahlin. Det fanns exempel på hur<br />
lågmält framförd kritik i televisionen mot samarbetet blev till braskande<br />
mittuppslag i kvällspressen, men den stora uppmärksamheten <strong>och</strong> rapporteringen<br />
kring motsättningarna inom socialdemokratin kan knappast<br />
som sådan betraktas som oskälig. Det fanns skilda uppfattningar inom<br />
socialdemokraterna, motsättningar som var kända <strong>och</strong> som hade varit ett<br />
centralt inslag när det rödgröna samarbetet etablerades <strong>och</strong> växte fram<br />
(se kapitel 13).<br />
För det andra blev socialdemokraternas framtoning som aktör i medievalrörelsen<br />
ogynnsam. I första hand genom att socialdemokraterna som<br />
parti kom att inta en undanskymd plats <strong>och</strong> underordnas det rödgröna<br />
samarbetet. Mona Sahlin framstod mer som talesperson för de rödgröna<br />
än som socialdemokraternas partiledare. De rödgrönas gemensamma<br />
medieexponering skedde helt på bekostnad av socialdemokraterna. Partiet<br />
minskade i exponering med en tredjedel jämfört med 2006, medan<br />
vänsterpartiet <strong>och</strong> miljöpartiet fick samma exponering som tidigare, <strong>och</strong><br />
den gemensamma exponeringen som extra bonus.<br />
Den bild som medierna gav av socialdemokraterna som parti kan knappast<br />
betraktas som oskälig. Det var socialdemokraternas eget vägval, <strong>och</strong><br />
det var Mona Sahlin som själv tog på sig den uttalade rollen som ledare<br />
för ett rödgrönt regeringsalternativ. Den ogynnsamma mediebilden kan<br />
heller inte ses som ett resultat av tillkortakommanden från socialdemokraternas<br />
sida, eller ett resultat av en lyckad kampanjstrategi från alliansens<br />
sida. Mediebilden var en konsekvens av ett politiskt vägval, men<br />
också av en kampanjstrategi där socialdemokraterna själva mer kom att<br />
betona sin sammanhållande ledarroll för de rödgröna än som ett eget<br />
politiskt alternativ.<br />
Mediernas framtoning av Mona Sahlin var mer ogynnsam än bilden av<br />
Fredrik Reinfeldt. Men skillnaden var inte lika stor som i valet 2006 då<br />
Reinfeldt fick en betydligt mer positiv framtoning än Göran Persson. Det<br />
blev inte ett presidentval mellan två statsministerkandidater där personliga<br />
egenskaper lyftes fram, <strong>och</strong> i slutet av valrörelsen var bilden av Sahlin<br />
övervägande positiv. Eftersom det inte handlar om några avgörande<br />
skillnader (med undantag för Expressen) kan det därför inte heller handla
Change language