Ladda hem - Länsstyrelserna

5.2.5 Påverkansområde i anslutning till stora bergtäkter
Täktverksamheten omfattar borrning, sprängning, skutknackning, krossning och transport.
Dessa moment medför miljöpåverkan i form av buller, damning, vibrationer och luftstötvågor samt
kanske också påverkan på grundvattnet, (föroreningsrisk och eventuell bortpumpning av vatten), samt
risk för stenkast ut från täkten.
Buller alstras vid sprängning, borrning, tippning, krossning, skutknackning och trafik.
Vibrationer uppstår främst i samband med sprängning, men även transporter orsakar vibrationer.
Vibrationer upplevs som mycket störande långt innan de anses vara skadliga för bebyggelse, på
Gotland verkar det mycket svårt att förutse vibrationernas utbredning på grund av att kalkstenen är
olika hård och därigenom leder vibrationerna olika. Det är också möjligt att vibrationer påverkar vatten
och avloppsanläggningar genom att t. ex. rör knäcks eller att förorenat vatten hittar nya vägar till en
vattentäkt.
Luftstötvågor alstras vid sprängning och upplevs som mycket störande då det är dessa som tex.
främst får fönster och porslin i skåp att skallra.
Damning uppstår vid all hantering av stenen och från fordon som kör i dammet när det är torrt ute. En
mycket störande ”våg” av stoft uppstår vid sprängningen. Dammet smutsar ner allt utomhus, fönster,
bilar, tvätt, trädgårdsmöbler med mera.
Grundvattennivån kan påverkas genom utpumpning samtidigt som sprängmedel och exempelvis olja
från fordon kan förorena grundvattnet.
I ”Bättre plats för arbete” utgivet av NV, Boverket, Räddningsverket samt Socialstyrelsen anges
riktvärdet för lämpliga skyddsavstånd till olika störande verksamheter. För gruva och anrikningsverk
anges 1000 meter och för täkt och krossverk anges 500 meter.
De stora täkterna på Gotland bör betraktas som gruvor vilket också företagen kallar dem internt. Att de
benämns som täkter beror på att kalksten ej faller under gruvlagstiftningen, medan omfattningen och
tekniken är mer gruvlik än täktlik.
Utifrån ovanstående resonemang borde skyddsavstånd till bostäder, om man generaliserar, vara minst
500 m och gärna 1 km från täktkant, men observera att det alltid är en individuell prövning.