Ladda hem - Länsstyrelserna

schoenicola (NT) som är endemisk för Gotland och huvudsakligen förekommer på norra delen
av ön, sammalagt ca 40 lokaler. I rikkärr kan man också hitta kärrnycklar Anacamptis palustris
(EN), honungsblomster Herminium monorchis (VU), gulyxne Liparis loeselii (NT,
enstaka lokaler) och andra orkidéer. Luktsporre Gymnadenia odoratissima (NT)kan vara
mycket talrik i dessa marker. På alvarmarker förekommer exempelvis kalknarv Arenaria
gothica (EN), gaffelfibbla Pilosella dichotoma (EN), kalkmaskros Taraxacum decolorans
(VU, i vätar), svärdkrissla Inula ensifolia (NT), raggarv Cerastium brachypetalum (EN), timjansnyltrot
Orobanche alba (NT), gotlandssolvända Fumana procumbens (NT) och alpnycklar
Orchis spitzelii (VU).
Hotade åkerogräs som klätt Agrostemma githago (EN), åkerranunkel Ranunculus arvensis
(VU), nålkörvel Scandix pecten-veneris (EN) och råglosta Bromus secalinus (EN) finns fortfarande
kvar i enstaka åkrar.
Skalbaggar
Skalbaggsfaunan i området är dåligt undersökt och många av fynden är gamla. Omfattande
inventeringar krävs om man ska få en någorlunda komplett bild av skalbaggsfaunan. Två nyligen
genomförda inventeringar visar på mycket höga naturvärden.
En inventering 2003 (Niclas Jansson, 2005) visar att hällmarkstallskogen på norra Gotland
hyser en mycket rik skalbaggsfauna. Tolv nya arter för Gotland hittades, varav fem stycken är
rödlistade. Hällmarkstallskogen i Fleringe hade högst mångfald av skalbaggar knutna till tall,
och låg även högst om man jämförde med 11 lokaler i Östergötland som inventerats med motsvarande
metodik. Antagligen är många av arterna beroende av stora sammanhängande områden.
Även Hejnum hällar visade sig ha en mycket rik skalbaggsfauna, medan områdena i
Hangvar, Bro och Alskog hade något färre rödlistade arter. Tallbarkbagge Bothrideres contractus
(EN), gulfläckig praktbagge Buprestis novemmaculata (VU) och hårig blombock Leptura
pubescens (VU) är exempel på hotade arter som hittades vid inventeringen. Som bifångst
i fällorna fanns även en del steklar och efter bestämning av dessa kunde konstateras hela 13
nya stekelarter för Gotland (dock inte rödlistade), vilket återigen visar på behovet av inventeringar
i området. I förslaget till ett nationellt åtgärdsprogram för skalbaggar på äldre tallved
(Wikars, under framtagande) kan man läsa: ”Norra Gotland utmärker sig utan tvivel, vid sidan
av Gotska Sandön, som ett av de viktigaste områdena för tallevande skalbaggar i landet. I
detta område finns flera tusen hektar sammanhängande gles tallskog av nationalparkskvalité i
socknarna Bunge, Rute och Fleringe”. Landets främste expert på ved- och barklevande skalbaggar,
Bengt Ehnström, anser att norra Gotland hyser en väldigt artrik och unik tallinsektsfauna,
antagligen artrikast i Norden. Främst är det glesa magra hällmarkstallskogar med hög
solinstrålning som är intressanta (Ehnström, muntl.). Bland många rödlistade och andra sällsynta
arter kan nämnas smedbock, husbock (enda vilda förekomsten i Sverige), prydnadsbock
(på löv) och töckenfärgad ögonfläcksbock (på löv).
Dynglevande skalbaggar inventerades 2005 (Håkan Ljungberg). Trots att flera arter verkar ha
försvunnit från Gotland så hyser ön fortfarande en av de artrikaste dyngbaggefaunorna i Sverige,
främst på magra betesmarker. På norra Gotland finns exempelvis likgul dyngbagge
Aphodius luridus (VU), streckdyngbagge Aphodius merdarius (EN), Joannas dvärgdyvel
Onthophagus joannae (VU) och matt dvärgdyvel Onthophagus ovatus (EN).