Ladda hem - Länsstyrelserna
Ladda hem - Länsstyrelserna
Ladda hem - Länsstyrelserna
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Nipsippebeståndet på Filehajdar med omgivning är det största i hela Norden. Mer än 95% av<br />
artens svenska population finns på Filehajdar. Nipsippan växer på torr och öppen mark och är<br />
känslig för igenväxning. I Sverige finns arten endast kvar på Gotland och i Ångermanland.<br />
Enligt Naturvårdsverkets ”Art- och naturtypsvisa vägledningar för Natura 2000” är på Gotland<br />
kalkbrytning det allvarligaste hotet mot nipsippan, på grund av att den största delen av<br />
lokalerna ligger på eller i närheten av brytningsvärd kalksten. Uppgrävning och insamling är,<br />
trots fridlysning, också ett fortsatt hot.<br />
Väddnätfjärilen som är rödlistad som sårbar har under 2000-talet noggrant kartlagts i landet.<br />
Trots att detta lett till att ett ökat antal lokalområden blivit kända är läget allvarligt eftersom<br />
flertalet är helt isolerade och fortsatt minskning och fragmentering av populationerna gör att<br />
många av dessa riskerar att försvinna inom en snar framtid. Totalt finns ca 60 lokaler i hela<br />
landet. På Gotland har arten försvunnit från många områden och har möjligen endast en kvarvarande<br />
metapopulation på drygt tio förekomstytor. Dessa utgörs av s.k. blekvätar, en miljö<br />
med extrema variationer i vattentillgång med uttorkning och översvämning (ArtDatabankens<br />
Artfaktablad och Naturvårdsverkets Art- och naturtypsvisa vägledningar).<br />
De landlevande molluskerna Kalkkärrsgrynsnäcka (i Gildarshagen) och Smalgrynsnäcka (i<br />
områdena Grausne källmyr, Kallgatburg, Bästeträsk och Grodvät) är arter som är känsliga för<br />
förändringar i hydrologin, liksom för igenväxning och ett alltför hårt betestryck. Arterna har<br />
historiskt försvunnit från många av sina lokaler p.g.a. igenväxning, dränering, uppodling och<br />
eutrofiering.<br />
Naturtypskod Naturtyper<br />
1220 Perenn vegetation på steniga stränder<br />
1630 *Boreala strandängar av Östersjötyp<br />
3140 Kalkrika oligo-mesotrofa vatten med bentiska kransalger<br />
5130 Enbuskmarker på hedar och kalkgräsmarker<br />
6110 *Gräsmarker på kalkhällar<br />
6210 Kalkgräsmarker (*viktiga orkidélokaler)<br />
6270 *Artrika torra-friska låglandsgräsmarker av fennoskandisk typ<br />
6280 *Nordiskt alvar och prekambriska kalkhällmarker<br />
6410 Fuktängar med blåtåtel och starr<br />
6430 Högörtängar<br />
6530 *Lövängar av fennoskandisk typ<br />
7120 Degenererade högmossar ännu med förmåga att naturligt regenerera<br />
7210 *Kalkkärr med Cladium mariscus och Caricon davallianae-arter<br />
7220 *Källkärr med kalktuffbildning (Cratoneurion)<br />
7230 Rikkärr<br />
8210 Klippvegetation på kalkrika bergsluttningar<br />
9010 Västlig taiga<br />
9020 *Boreonemorala äldre naturliga ädellövsskogar av fennoskandisk typ med rik<br />
epifytflora<br />
9070 Trädklädda betesmarker av fennoskandisk typ<br />
9080 Lövsumpskogar av fennoskandisk typ<br />
91D0 *Skogbevuxen myr<br />
91E0 *Alluviala lövskogar med Alnus glutinosa eller Fraxinus excelsior