Ladda hem - Länsstyrelserna

Nipsippebeståndet på Filehajdar med omgivning är det största i hela Norden. Mer än 95% av
artens svenska population finns på Filehajdar. Nipsippan växer på torr och öppen mark och är
känslig för igenväxning. I Sverige finns arten endast kvar på Gotland och i Ångermanland.
Enligt Naturvårdsverkets ”Art- och naturtypsvisa vägledningar för Natura 2000” är på Gotland
kalkbrytning det allvarligaste hotet mot nipsippan, på grund av att den största delen av
lokalerna ligger på eller i närheten av brytningsvärd kalksten. Uppgrävning och insamling är,
trots fridlysning, också ett fortsatt hot.
Väddnätfjärilen som är rödlistad som sårbar har under 2000-talet noggrant kartlagts i landet.
Trots att detta lett till att ett ökat antal lokalområden blivit kända är läget allvarligt eftersom
flertalet är helt isolerade och fortsatt minskning och fragmentering av populationerna gör att
många av dessa riskerar att försvinna inom en snar framtid. Totalt finns ca 60 lokaler i hela
landet. På Gotland har arten försvunnit från många områden och har möjligen endast en kvarvarande
metapopulation på drygt tio förekomstytor. Dessa utgörs av s.k. blekvätar, en miljö
med extrema variationer i vattentillgång med uttorkning och översvämning (ArtDatabankens
Artfaktablad och Naturvårdsverkets Art- och naturtypsvisa vägledningar).
De landlevande molluskerna Kalkkärrsgrynsnäcka (i Gildarshagen) och Smalgrynsnäcka (i
områdena Grausne källmyr, Kallgatburg, Bästeträsk och Grodvät) är arter som är känsliga för
förändringar i hydrologin, liksom för igenväxning och ett alltför hårt betestryck. Arterna har
historiskt försvunnit från många av sina lokaler p.g.a. igenväxning, dränering, uppodling och
eutrofiering.
Naturtypskod Naturtyper
1220 Perenn vegetation på steniga stränder
1630 *Boreala strandängar av Östersjötyp
3140 Kalkrika oligo-mesotrofa vatten med bentiska kransalger
5130 Enbuskmarker på hedar och kalkgräsmarker
6110 *Gräsmarker på kalkhällar
6210 Kalkgräsmarker (*viktiga orkidélokaler)
6270 *Artrika torra-friska låglandsgräsmarker av fennoskandisk typ
6280 *Nordiskt alvar och prekambriska kalkhällmarker
6410 Fuktängar med blåtåtel och starr
6430 Högörtängar
6530 *Lövängar av fennoskandisk typ
7120 Degenererade högmossar ännu med förmåga att naturligt regenerera
7210 *Kalkkärr med Cladium mariscus och Caricon davallianae-arter
7220 *Källkärr med kalktuffbildning (Cratoneurion)
7230 Rikkärr
8210 Klippvegetation på kalkrika bergsluttningar
9010 Västlig taiga
9020 *Boreonemorala äldre naturliga ädellövsskogar av fennoskandisk typ med rik
epifytflora
9070 Trädklädda betesmarker av fennoskandisk typ
9080 Lövsumpskogar av fennoskandisk typ
91D0 *Skogbevuxen myr
91E0 *Alluviala lövskogar med Alnus glutinosa eller Fraxinus excelsior