Ladda hem - Länsstyrelserna

Ingående art enligt habitatdirektivet är Styv kalkmossa.
Bräntings haid är skyddat som naturreservat. I länsstyrelsens bevarandeplan finns en relativt
utförlig beskrivning av hotbilden mot området. Delar av beskrivningen återges i det följande.
Hot mot områdets samtliga habitat (enligt länsstyrelsens bevarandeplan)
Kalkberggrunden genomkorsas av sprickor och håligheter av varierande storlek. Sprickbildningarna
finns ofta mellan lager i lagerföljden där svagheter av olika skäl har uppstått. Efter
att nederbördsvatten har sipprat ner genom markytan samlas det i dessa sprickor i berggrunden
och bildar grundvatten. Sprickorna och håligheterna kan vidgas bland annat genom kemisk
vittring orsakad av kolsyra i vattnet.
Alvarmark har generellt sett svaga vattenhållande egenskaper eftersom jordtäcket är så tunt
och nederbördsvattnet rinner ner i de ytliga sprickorna i marken (undantaget är sprickfria
svackor i berggrunden där vattnet periodvis kan bli stående, så kallade vätar). Vegetationen är
så gott som helt beroende av nederbördsvattnet, och av att detta vatten i största möjliga utsträckning
hålls kvar på marken som ytvatten och i marken som grundvatten.
Bräntings haids höga läge i förhållande till omgivningen innebär att en betydande del av ytvattenavrinningen
och grundvattnets rörelse sker från området, mot lägre terräng. De våtmarker
som finns i och i anslutning till Bräntings haid är på grund av detta sannolikt mycket känsliga
för störningar som påverkar hydrologin. Inom Natura 2000-området gäller detta särskilt
Släkmyr och Brutmyr, och utanför området Ojnaremyr, Tvärlingsmyr, Brytmyr, Bluttmo och
flera mindre, icke namngivna våtmarker. Vegetationen i våtmarkerna, särskilt i vätarna, har
stresstolerans som konkurrensfördel, vilket innebär att de tål både översvämning, torka och
näringsbrist. Andra arter förmår inte etablera sig under dessa förhållanden. Våtmarkernas arter
är dock konkurrenssvaga under ”normala” förhållanden och konkurreras därför ut om marken
är uttorkad större delen av året.
Exempel på verksamheter som kan få konsekvenser på hydrologi och vattenkvalitet är täkt av
berg, grus eller sand, stora yt- eller grundvattenuttag och miljöfarlig verksamhet.
Gildarshagen
Områdets areal är 80,8 ha varav största delen utgörs av betad barrskog. Hela södra delen av
området upptas av den åtta hektar stora källmyren Bluttmo som har en synnerligen rik flora.
Myren är hydrologiskt helt intakt och har mycket höga naturvärden. Gildarshagen är skyddad
som naturreservat och i området finns 4 av EU:s naturtyper varav 3 är prioriterade. De prioriterade
upptar ca 27 % av arealen.
Ingående art enligt habitatdirektivet är Kalkkärrsgrynsnäcka.
Filehajdar
Natura 2000-området Filehajdar består av alvarmark bevuxen med gles skog och är beläget
omkring en kilometer sydost om Tingstäde träsk. Berggrunden utgörs av revkalksten och lagrad
kalksten. En del av området är skyddat som naturreservat. Natura 2000-området utgör en
del av ett ännu större hällmarksområde, även det kallat Filehajdar, som tillsammans med Hejnum
kallgate och Hejnum hällar bildar Gotlands största hällmarksområde. Natura 2000området
är 64,5 ha och består till 100 % av prioriterade naturtyper. Totalt beräknas ca