Ladda hem - Länsstyrelserna

största vattendjup om fem meter. På öar häckar flera hundra par ejder och Bästeträsk har god
tillgång av bland annat flodkräfta och sik.
Bästeträsk är en högst ovanlig sjö i ett nationellt perspektiv och detta gäller även för dess omgivningar.
Berggrunden består kalksten som är helt flack eller i svag lutning uppåt från öster
mot väster. Högsta höjd över havet, 36 meter, nås i Bräntings Haids naturreservat vid vägen
mot Fårösund. Kalkstenen ligger bar eller med tunt jordtäcke vilket gett upphov till alvarmarker
med inslag av blekeutfällning och uppfrysningsmönster. De öppna alvaren bildar
vacker mosaik med kärr, fuktängar, vätar, agmyrar, småsjöar och tallskog inom ett milslångt
område med väst-östligt utsträckning. Bebyggelse saknas nästan helt och området är vildmarksartat
med märkligt orörd natur. Myrar och övriga våtmarker är opåverkade av dikningar
och tallskogarna är till stor del naturskog av hög ålder. Orördheten har lett till en extrem ansamling
av skogliga nyckelbiotoper. Områdets naturtillstånd beror sannolikt på frånvaro av
odlingsbara jordar och låg skoglig produktion.
Områdets djur- och växtliv är präglat av dess speciella berggrund, jordar och vattenförhållanden
med ömsom hög fuktighet eller översvämning och ömsom extrem torka. Växtligheten på
alvarmarken har typiska arter som gul och vit fetknopp, blodnäva, solvända, backtimjan mm.
De under våren vattenfyllda vätarna övergår i på sommaren till fuktängar eller torra ängar.
Vätarna hyser ett flertal örter som ängsnycklar, brudsporre, slåtterblomma, tätört och majviva.
Agmyrarna, som är karaktäristiska för Gotland, innehåller kärr och fuktängar med artrik flora
av bland annat orkidéer. Till områdets många sällsynta och rödlistade växtarter hör de för
Gotland endemiska örterna brun ögontröst och gaffelfibbla, ( den senare på Öland och Gotland).
Faunistiskt är området främst uppmärksammat som viktig lokal för insekter, bland annat
fjärilar och vedlevande skalbaggar. Av typiska fågelarter kan nämnas trädlärka, nattskärra
och skogsduva men även rovfåglar som ängshök, kungs- och havsörn hör till områdets fauna.
Kusten i väster kallas Stenkusten. Den är låglänt och består av en bred strand med kalksten
upplagd i tydligt vågmönster efter gamla strandlinjer. Inåt land övergår klapperstensstranden i
vindpräglad tallskog och den stora biotopmosaiken på kalkberggrunden. Kustavsnittet är välkänt
för sin karga skönhet och Bästeträsk med närmaste omgivningar utnyttjas för bad och
friluftsliv. Biotopmosaiken på hällmarkerna är däremot förhållandevis lite utnyttjad.
Bedömning
Bästeträsk med omgivningar består av omfattande, ostörda hällmarks- och våtmarkskomplex
samt skogar och sjöar med rik biologisk mångfald, bland annat många rödlistade arter. Liknande
natur finns på andra delar av Gotland men är inte av samma klass vad gäller väl utvecklade
naturtyper i mosaiker samt vad avser graden av orördhet. Området är därmed det främsta
i sitt slag på Gotland och i Sverige och torde vara unikt i ett Europeiskt perspektiv. Det är väl
lämpat som nationalpark till skydd för naturmiljön och för representation och kunskapsspridning
om Gotländska naturförhållanden.