Ladda hem - Länsstyrelserna

4.3.3 Vattendragens biologiska värden
Vattendragen på norra Gotland har som de allra flesta av öns vattendrag vattenbrist under ett antal
månader varje år. Vanligtvis infaller denna period under juli-september då strömmande vattens saknas
i många av vattendragen. Kvar blir vattensamlingar i djuphålor med ett mycket begränsat livsutrymme
för de vattenlevande organismerna. Ofta uppstår syrebrist vilket slår ut mycket av livet i vattnet.
De bäckar som har betydelse för olika arters reproduktion är Ireån, Lummelundaån, Vikersån, Vägumeån,
Hultungsån, Vikeån, Arån, Bångån och Horsaån.
Den klart dominerande fiskarten är havsöring, Salmo trutta, där de viktigaste åarna utgörs är Ireån,
Lummelundaån, Hultungsån och Vikeån. Ireån är också en mycket viktig lokal för den rödlistade arten
flodnejonöga.
Den å som har den största potentialen i området är Vasteån. Denna å är relativt orörd från Träskmyr
och ned till kvarnen vid mynningen och är också skyddad då stora delar ingår i naturreservat Träskmyr/Vasteå.
Provfiske har dock visat att det knappt finns någon fisk vilket förklaras av det vandringshinder
som finns nere vid kvarnen.
Sjöar och vattendragen på norra Gotland har klassats med avseende på ekologisk status. Denna
klassning innebär att man analyserar det material som finns tillgänglig från den regionala miljöövervakningen.
Miljöövervakningen innehåller data från mätningar på fisk och bottenfauna samt från vattenkemi.
Resultatet från dessa olika undersökningar har sedan vägts samman till ett samlat index för
att få fram om ett avrinningsområde med dess sjöar och vattendrag har hög, god eller måttlig ekologisk
status. Ett område som klassas som måttlig status kommer i framtiden att bli föremål för åtgärdsprogram.
Dessa program skall få området att i sin helhet att uppnå minst god ekologiskstatus vilket
motsvaras av ett endast obetydligt påverkat område.
De områden som har klassats som måttlig status är Ireån, Lummelundaån och Vägumeåns avrinningsområden.
Alla dessa vattendrag är kraftigt påverkade i form av kanalisering och utdikning och
ligger inom förhållandevis intensivt brukade jordbruksområden. Detta visar sig i form av höga till
mycket höga halter av fosfor och kväve. De ständigt återkommande rensningarna innebär en negativt
påverkan på bottenfauna, vattenvegetation och för fiskens lekmiljöer.