Ladda hem - Länsstyrelserna

5.1.7 Områden av riksintresse för utvinning av kalksten
Mark- och vattenområden ska användas för de ändamål som de är mest lämpade
för. Det är utgångspunkten för Miljöbalkens (MB) hushållningsbestämmelser i tredje och fjärde kapitlet.
Områden som är av nationell betydelse för en rad vitala samhällsintressen kan
bedömas vara (pekas ut som) områden av riksintresse för just dessa ändamål.
Det gäller såväl områden som är särskilt värdefulla för naturvården, kulturmiljövården eller friluftslivet,
som områden med värdefulla material eller som är särskilt lämpliga för anläggningar för energiproduktion,
vattenförsörjning m.m. Miljöbalken har således skydd för såväl bevarande som utvinning. Områden
som är av riksintresse ska skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada deras värden eller möjligheterna
att använda dem för avsett ändamål.
Ett antal centrala myndigheter har ansvar för att bedöma och lämna uppgifter om områden som de
bedömer vara av riksintresse för de samhällsintressen som de företräder.
Denna typ av riksintresseområden, regleras i 3 kap. MB - de grundläggande hushållningsbestämmelserna.
I 3 kap.7 § miljöbalken finns bestämmelser om att skydda fyndigheter som har stor betydelse för landets
försörjning av mineralråvara.
Enligt förordning (1998: 896) om hushållning med mark- och vattenområden m.m. har SGU att efter
samråd med Boverket och berörd länsstyrelse fatta beslut om skydd av mineralfyndighet som har stor
betydelse för landets försörjning. Tidigare fattade SGU och Naturvårdsverket dessa beslut tillsammans,
men numera är det bara SGU som gör det. Det är också huvudsakligen SGU och Naturvårdsverket
som utarbetat kriterier för bedömning av fyndigheter.
De kriterier som ingår i bedömningen är bl.a.: att fyndigheten har stor betydelse för landets försörjning,
att fyndigheten har betydelse för landets försörjning i ett avspärrningsläge, att fyndigheten är väldokumenterad,
att fyndigheten uppfyller speciella krav på materialegenskaper, samt att fyndigheten förekommer
i begränsad omfattning, men är så stor att den även på sikt kan försörja hela eller delar av
landet med material. Det krävs inte att alla kriterierna skall vara uppfyllda för en fyndighet utan att
minst två skall gälla.
Detta innebär att fyndigheten skall vara känd till karaktär och utbredning. För fyndigheter av koncessionsmineral
finns det i allmänhet inget som hindrar att fyndigheten i sin helhet är undersökt då beslut
fattas om riksintresseförklaring, (se avsnitt 5.1.8). För fyndigheter av markägarmineral kan detta krav
inte alltid uppfyllas då det inte alltid är säkert att den som vill utnyttja en fyndighet får tillträde till all
mark som täcker den aktuella fyndigheten. Det kan då förhålla sig så att undersökningarna måste
begränsas till egen eller upplåten mark. Riksintresset måste i sådana fall i allmänhet begränsas till
denna del då kunskap om fyndighetens karaktär och utbredning endast finns inom detta område. Detta
gäller i hög grad för de riksintressen som finns på Gotland (se nedan) där företagen endast kunnat
undersöka berggrunden inom sina egna områden och därför är områdena begränsade så att de sammanfaller
med företagens markinnehav.
På Norra Gotland finns riksintressen för mineralutvinning i Filehajdarbrottet och Västra brottet vid Slite
tillhörande Cementa, Klinthagen, Storugns, Fleringe och Rute (Bunge) tillhörande Nordkalk samt
Stucks tillhörande Svenska Mineral AB (SMA)
Cementa bryter kalksten och märgelsten som används som råvara vid företagets cementfabrik i Slite
Nordkalk och SMA bryter kalksten som används som råvara för kalkbränning och i övrigt som insatsråvara
i en mängd olika tillämpningar i bl.a. industri och areella näringar.
Den största användningen finns inom stålindustrin.