mellanstaden.pdf (5900 kB, öppnas i nytt fönster) - Blekinge ...

Stadsutveckling
De svenska trädgårdsstäderna som byggdes mellan 1905 och 1930 är mindre enhetliga och
mindre stadsmässiga än sina europeiska likar. De består vanligtvis av flera typer av hus, både radhus
och villor men även flerfamiljshus.
Det kom ett motstånd mot trädgårdsstadsbyggandet. Till skillnad från andra stadsbyggnadsideal,
kom inte kritiken från allmänheten eller forskare och experter utan från fastighetsägare, markägare
och storbyggmästare. De var största förlorarna. Deras mark och fastigheter i stadskärnorna började
tappa i värde. Det fanns alltså ett starkt ekonomiskt intresse bakom kritiken mot
trädgårdsstadsbyggandet. (Rådberg, 1994)
Då, i början fyllde Trädgårdsstäderna sina ursprungliga syften. Det var främst arbetarklassen
men även tjänstemän som bosatte sig i dessa bostäder. Folkhälsan förbättrades, sociala spänningar
mildrades, höga hyror och markpriser i innerstaden sjönk samt näringslivet fick många gånger sina
arbetskrafter lokaliserade i närheten av jobbet.
Nu är trädgårdsstaden bland de mest attraktiva bostadsområdena. På grund av detta är bostäderna
dyrare än många andra. De är inte längre arbetarbostäder. Det är överklassen och övre medelklass
som oftast bor i trädgårdsstäderna.
Funktionalism 1930-40
Funktionalismens grundtankar ligger bakom en stor del av samhällsbyggandet från 20- talet
och framåt. I Sverige var det Stockholmsutställningen 1930 som banade väg för de nya idéerna. Då
den radikala, socialt inriktade och arkitektoniskt högklassiga stadsplaneringen fick försämrade villkor
i nazismens Tyskland blev det Sverige som blev föregångsland för progressiv arkitektur och
stadsplanering. (Åström,1967) Stadsbyggnad hade under de första decennierna på 1900- talet
dominerats av en tät struktur med slutna kvarter. Funktionalismen kom med sina tankar om ljus och
luft. Idéer som bidrog till en öppen bebyggelsestruktur med friliggande byggnader. Under 30- talet
slog den zonerade stadsplaneringen igenom. De tidiga funkisbostäderna uppfördes i höga tätt ställda
huskroppar som skapade en storstadsmässig atmosfär. (Bergman et al, 1991)
De hus som byggdes var främst så kallade lamellhus. De uppfördes i måttlig skala. 3- 4 våningar
var vanligast och lägenheterna placerades efter solförhållanden. Gröna ytor fanns mellan
byggnaderna. Gavlarna vette ofta mot gatan.
De butiker som placerades inom området fanns oftast i lokaler på bostadshusens bottenvåningar.
Punkthus kom som en ny företeelse på 40-talet. Genom sin koncentrerade planyta var de särskilt
lämpade i kuperad terräng. Punkthusen var från början en svensk idé som sedan fick en spridning
till andra länder.
Drivkrafter/Förutsättningar
Innerstadens trångboddhet och otillfredsställande hygieniska förhållanden skulle byggas bort.
Sol, ljus och luft blev ledord.
Förväntningar
Man ville upphäva de skillnader som fanns i kvartersstadens boendemiljöer med gatuhus och
gårdshus. Bra och hälsosamma bostäder med ett jämlikt boende skulle främjas. Bostäderna skulle
bli som en symbol för välfärdssamhället. (Arnstberg 1994) Förortsbyggandet var motorn i
moderniseringen av det svenska samhället.
Resultat
Då De ”vanliga” människorna var ganska nöjda men kritik fanns från arkitekter. ( Arnstberg
1994)
Miljön kunde upplevas som isolerande där de traditionella gårdsmiljöer för spontan kontakt
mellan de boende saknades.
11