mellanstaden.pdf (5900 kB, öppnas i nytt fönster) - Blekinge ...

Stadens överordnade strukturella element
Kristianstad
Primära element: Torrläggning av
Nosabysjön
Ett av de största projekt av betydelse för stadens
expansion är torrläggningen av Nosabysjön. Det var
troligtvis inte endast behovet av nya markområde för
odling och bebyggelse som var avgörande för att det stora
projektet igångsattes. Det fanns ett flertal andra
underliggande orsaker som bidrog till att John Nun Milner
fick i uppdrag att leda torrläggningen.
Den transportled som fanns på Helge å försvann 1775
då ån tog sig friheten att göra ett nytt utlopp. Vattenståndet
sjönk och ån blev därför inte användbar som transportväg.
Under den här tiden var man också i full gång med att
riva befästningsvallarna runt staden. För att snabbt och
lätt göra sig av med jordmassorna tippade man dessa i
kanalerna. Förändringarna i vattensystemet i Kristianstad
och Nosabysjön gjorde området runt staden till sumpiga
träskmarker. I dessa sumpiga marker släpptes även stadens
avlopp ut. Området utgjorde en sanitär olägenhet och
stadens innevånare drabbades av olika sjukdomar bland
annat malaria.
Arbetet med att valla in området startade 1859.
Invallningen startade från två håll Udden och
Hammarspynt. För att tömma sjön grävdes sedan en kanal
den som i dag heter Råbelövskanalen. Kanalen var avsedd
att leda bort vattnet från Nosabysjöns tillflöde så att
marken kunde torrläggas. År 1875 slutförs arbetet med
att tömma Nosabysjön.
Vinsten av allt arbete var först och främst att de stora
sanitära olägenheterna försvann. Staden fick också
möjlighet att växa österut och var inte längre instängd på
en liten udde. I och med att man kunde reglera
vattenståndet slapp man de ständigt åter kommande
översvämningarna på Östra ängarna. På vallen, idag kallad
engelska banken anlades järnväg till Åhus. Planerna på
en kanal till Åhus hamn lades ned.
Egnahemsområdet kunde anläggas på mark som
tidigare ofta var översvämmad. Det gamla Lasarettet hade
byggts på en av de få platser som var belägna på Östra
sidan av staden. Hundra år efter torrläggningen byggdes
ett nytt sjukhus på den tidigare sjöbottnen. Delar av
marken hade under åren använts till kolonilotter för
stadens befolkning. Även bostadsområdet Österäng är
beläget på mark som varit sjöbotten. Det krävdes en omfattande pålning för att bygga området.
Något som man kan säga Kristianstad fick på köpet då Nosabysjön torrlades var Sveriges lägsta
punkt, en liten nutida turistattraktion.
Vid mitten av 1800-talet bodde cirka 5000 personer i staden. Befolkningen ökade snabbt vid
industrialismens intåg, till 10000 runt sekelskiftet. (Cederberg, 2000)
31