mellanstaden.pdf (5900 kB, öppnas i nytt fönster) - Blekinge ...

Stadsutveckling
grundläggande standard och kvalitet åt alla. Det är som Louise Nyström påpekar en svår nöt att
knäcka, hur man förenar en utveckling som främjar mångfalden som ger valmöjlighet att bosätta
sig efter sina ideal, samtidigt som man inte förstärker de sociala olikheterna, på ett negativt sätt.
Våra mellanstäder med dess områden, som har växt upp främst under 1900- talets senare hälft, står
nu inför en ny framtid. Vi kan se att bostäderna i miljonprogrammets stadsdelar inte är speciellt
attraktiva trots att lägenheterna ofta har väldigt fina planlösningar. 40-och 50 talets bostäder är för
små för dagens barnfamiljer. Villa i en attraktiv miljö eller lägenhet centralt i staden lockar. Den
stora inflyttningsvågen till våra städer har avtagit. Det är främst i storstadsregionerna som
inflyttningen ännu är hög. I framtiden kommer vi inte att ha så stora behov av att bygga nytt som vi
tidigare haft. Det kommer att byggas bostäder även i fortsättningen men troligtvis kommer det inte
att byggas så många stora områden som tidigare. Uppgiften för planeraren blir att förvalta, förstärka
och bevara den byggda miljön. Vi behöver då kunna förstå och hantera den befintliga staden och
den stadsbyggnadsdoktrin som har skapat den. ”Det handlar om att utveckla metoder som är lämpliga
för förvaltning och förnyelse av byggd och obyggd miljön, vilka skiljer sig avsevärt från vad som
behövs när man bygger nytt – man skulle kunna tala om ”rexploatering” istället för ”exploatering”.
Vidare behövs planeringsmetoder som är ägnade att involvera människor som använder och har
vant sig vid det befintliga” (Nyström,1994 s. 27)
Efter denna genomgång av stadens utveckling och av de stadsbyggnadsideal som funnits som
grund för stadsbyggandet under olika epoker har vi fått en förståelse för hur och varför våra städer
ser ut som de gör idag. Trädgårdsstäder, tidiga funkisområden, grannskapsenheter, miljonprogram
och villamattor är alla bostadsområden som bidrar till stadens mångfald.
Under 1900-talet kan vi se hur olika stadsbyggnadsideal påverkat städernas utforming och
utseende. Våra städer och våra hus visualiserar vilka idéer låg bakom dess skapelse. De talar om
vad som ansågs vara vackert eller fult, bra eller dåligt.
Tendenser idag
Från början av 20-talet till mitten av 70-talet hade stadsplanerare och arkitekter funktionalismen
som vägledande och bärande stadsbyggnadsideal. Funktionalismen fungerade som en arena för
engagerade och visionära samhälls- och stadsplanerare, arkitekter och forskare som arbetade med
att förverkliga sina drömmar för ett bättre och rättvisare samhälle i Sverige. Det var klart och tydligt
vad, varför, hur och för vilka det skulle byggas.
Med hjälp av och enligt den funktionalistiska stadsbyggnadsteorin kunde planerare och
arkitekter definiera vad som är bra eller dåligt, rätt eller fel! I enlighet med teorin kunde problemen
identifieras och målsättningar uppställas. Det fanns alltså en gemensam uppfattning för hur den
byggda miljön och inte minst samhället i övrigt skulle se ut och fungera. Teorins gemensamma
språk underlättade tillvägagångssättet för de inblandade professionella.
Städerna återspeglar vår civilisation. De berättar vilka vi är och hur vi lever. De ger den fysiska
grundförutsättningen för hela samhällslivet och medborgarnas vardagsliv och välfärd. Det är därför
stadsbyggandet är allmänhetens angelägenhet. Stadsbyggandet blir en omöjlig uppgift om en
helhetsuppfattning fattas. Idag finns det inte någon gemensam stadsbyggnadsteori.
Stadsbyggnadsidealens frånvaro har skapat ett tomrum, som leder till en osäkerhet och förvirring
inom stadsplaneringen. (Rådberg, 1993)
Reaktionen mot funktionalism i Sverige kom ganska snabbt. Redan innan många av
bostadsområdena var färdigbyggda. På nationell och internationell nivå verkar alla vara eniga om
felen och bristerna i det funktionalistiska stadsbyggnadsidealet. Men att skapa en ny gemensam
stadsbyggnadsteori är det inte lätt att komma överens om.
Idag finns många olika internationella stadsbyggnadsidéer. Idéerna är olika för att
frågeställningarna och problemförmuleringarna är olika hos idéförespråkarna. Idéerna är alltså
beroende av vilka frågor som är prioriterade och måste lösas i planeringsammanhang. Exempel på
sådana idéer illustrers genom stadsplanerare som tror på upprättandet av till exempel Eco-city, den
17