mellanstaden.pdf (5900 kB, öppnas i nytt fönster) - Blekinge ...

Stadsutveckling
Under funktionalismens epok var staten och kommunerna med sina visioner de enda avgörande
aktörer inom samhälls- och stadsplaneringen. Så är det inte fallet idag. Arbets- och bostadsmarknaden
ser annorlunda ut. Kommunerna har i praktiken förlorat ensamrätten till stadsplaneringen. Det
finns många starka aktörer som samverkar med kommunerna och har lika tunga röster som
kommunerna själva.
Förhandlingsplanering och offentlig- privat partnerskap har blivit vanliga planeringsmodeller.
Idag drivs utvecklingsprojekt i kommunerna gemensamt av offentliga och privata aktörer.
Fördelningsfrågor hamnar i skuggan av dessa projekt och prioriteras bort. Det gör att kommunerna
förlorar helhetsperspektivet på planeringen. (Book & Eskilsson, 2001)
För att kunna komma till en slutsats om hur våra städer utvecklas idag, måste vi ha kännedom
om hur samhället fungerar i stort. Vilka är våra sociala, teknologiska, ekonomiska och kulturella
förhållanden. Idag görs investeringar för det mesta i stadskärnorna och i attraktiva områden på
landet. Mellanstaden är inte i fokus. Den anses inte ha de kvaliteter och förutsättningar som dagens
näringsliv behöver. Mellanstaden anses inte heller kunna erbjuda önskvärda bostäder och
bostadsområden till över- och högre medelklassen.
Vi lever i en värld med pågående globalisering. Nationsgränserna håller på att förlora betydelsen
och regionerna samt städerna blir allt viktigare. I stadskärnan finns en koncentration av varor, tjänster,
människor, kultur, nöjen och information. Tillsammans utgör dessa grundförutsättningarna för
informationssamhället. Vi lever i en värld där människor, varor, tjänster och kapital rör sig och
förflyttas snabbt och utan hinder över nationsgränserna åtminstone i den rikare delen av världen. I
detta skede fungerar städerna som knutpunkter i det globala nätverket och därmed spelar en allt
viktigare roll i den nya sociala och ekonomiska miljön.
I samband med globaliseringen lägger man ner eller flyttar de mera traditionella och mindre
kompetenskrävande produktionsföretagen till länder med billigare arbetskraft och mindre
arbetsmarknadsregler. Det innebär att vi får ett allt mer polariserat samhälle. Den svenska
medelklassen som till stor del utgörs av den halvkvalificerade arbetskraften och är sysselsatta i
dessa företag förlorar sina jobb. Då förlorar medelklassen sin vikt och kvantitet. De högteknologiska
verksamheterna stannar och utvecklas. Det kräver bland annat högutbildad arbetskraft. En överklass
växer fram och står som en motpol till en växande underklass som består av före detta medelklassen,
invandrarna och ensamstående föräldrar. Den växande överklassen - högutbildade och högavlönade
invånare- ställer nya krav på bland annat stadsplaneringen. Deras konsumtionsmönster kräver
exklusiva hotell, restauranger, butiker, kultur och nöjesplatser i staden. Många välsituerade vill
också ha lyxiga bostäder i attraktiva platser antingen i centrala lägen eller ute på landet. Det här
tvingar fram en rad åtgärder i form av till exempel stadsförnyelse och liknade från städernas sida.
Nästan alla städer har mer eller mindre förnyelseplaner för sina stadskärnor och har planer att
bygga bostäder på attraktiva platser ute på landet. På grund av detta sker en social och ekonomisk
uppgradering av äldre bebyggelse i innerstäderna. Markvärdena höjs i innerstäderna. Detta leder
bland annat till att de små butiker som hittills överlevt inte kan fortsätta att vara kvar i stadskärnan.
De ersätts med exklusiva verksamheter. När den nya överklassen flyttar in till staden, flyttar de
mindre förmögna människor ut till mellanstaden. (Book & Eskilsson, 2001)
Om utvecklingen fortsätter i den riktningen utan någon åtgärd, utan en aktiv social- och bostads
politik med helhetsperspektiv som grund samt en gemensam stadsbyggnadsteori som arbetsredskap,
blir den sociala, ekonomiska och bostadssegregationen ett faktum.
Våra städer kommer att återspegla de nya förhållandena med sin utformning och socialekonomiska
rumsbildningar. Vi ser redan hur olika insatser görs i samverkan mellan offentliga och
privata aktörer i stadskärnor och på landet. Insatserna i innerstäderna är kanske nödvändiga för att
locka arbetstillfällen till städerna, men hur blir det med mellanstaden och dess sociala och ekonomiska
situation. Blir mellanstaden en plats för sämre bemedlade människor; med avvikande serviceutbud
och tjänster samt allt mer isolerad? Eller kan centrums renässans generera möjligheter till
19