mellanstaden.pdf (5900 kB, öppnas i nytt fönster) - Blekinge ...

Stadsutveckling
mellanstaden? Om det är fallet, påverkas mellanstaden positivt av centrums renässans automatiskt?
Eller krävs det en aktiv stadspolitik som verkar för förverkligandet?
Stadsutvecklingen och Habitatagendan
I de tidigare avsnitten har vi berört stadens utveckling utifrån olika aspekter. När det gäller
frågor som berör en hållbar stad har Nationalkommittén för Agenda 21 och habitat i Sverige nyligen
lagt fram en rapport om läget i våra städer. Rapporten har gjorts inför FN:s uppföljningsmöte om
Habitatagendan år 2001 och om Agenda 21 år 2002. En hållfast stadsutveckling är viktig. Genom
att ta del av rapporten får vi en bild av vad som kan vara viktigt att utveckla eller på andra sätt
åtgärda i våra mellanstäder.
Sedan 1996 har utvecklingstendenserna pekat mot låga födelsetal och minskad invandring,
nya flyttningsmönster, urbaniseringsprocesser i obalans och ökade sociala skillnader.
Befolkningsutvecklingen stagnerade under den här perioden men det anses ännu för tidigt att avgöra
om det är en temporär utveckling eller om Sverige kommer att få lika låga födelsetal som många
andra länder i Europa.(Nationalrapporten inför FN, 2001) En stagnerad befolkningsutveckling
kan betyda en fortsatt låg attraktivitet för mellanstadens boendeformer. Befolkningsstrukturer med
minskande födelsetal och ökad medellivslängd ger ett mindre antal vuxna i arbetsför ålder, som ska
försörja ett ökat antal äldre.
Den demografiska förändringen för med sig ett minskat befolkningsunderlag för olika typer
av service. Det kan märkas särskilt väl i vissa stadsdelar.
Nya flyttningsmönster där valet av vardagsmiljö och livsstil i allt högre grad påverkar val av
bostadsort har uppstått. Det har sin grund i bland annat ett ökat antal studerande. Expansionen av
högre utbildningar på nya orter har ökat den geografiska rörligheten. En befolkningstillväxt har
skett i de orter som har universitet och högskolor. För mellanstaden i de städer som fått
högskoleutbildning kan det ökade befolkningsunderlaget bidra till att en ny kategori människor kan
tänka sig att bosätta sig i mellanstadens bostadsområden.
En tendens visar på att segregationen ökar, främst i storstäderna. Bostadsområdenas olika
attraktivitet, människornas sociala, ekonomiska och kulturella likheter och olikheter kan skapa
negativa konsekvenser. Ett sätt att minska sociala motsättningar är att skapa platser för möten för
människor med olika bakgrund. (Nationalrapporten, 2001)
Utmaningar och problem
Rapporten redovisar erfarenheter, åtgärder och problem i de utmaningar som Sverige
formulerade 1996. Det görs i fem tematiska avsnitt som gäller;
-Bostäder, boende och livsvillkor
-En hållbar och sund bebyggelsemiljö
-Lokalt arbete, ökad delaktighet och minskad segregering
-Planering för attraktiva och hållbara städer och regioner
-Habitat och Sveriges internationella utvecklingsarbete
Enligt Habitatagendan ska det finnas tillräckligt antal bostäder som ska vara lämpliga,
tillgängliga, ekonomiskt överkomliga och kunna innehas med rättsligt skydd. Bostäderna måste
underhållas och vid behov förbättras. Bostadsplanering och bostadspolitik måste samordnas med
den övergripande politiken och med annan planering med tanke på ekonomisk, miljömässig och
social utveckling. Vikten av att bostadspolitik- och planering ska öka den sociala integrationen
samt motverka segregation betonas. Rapporten anser att den svenska bostadspolitikens mål ligger i
riktlinje med Habitatagendan. Under de år som rapporten redovisat har en polarisering skett mellan
områden där det finns ett överskott på bostäder och områden där det finns en brist på bostäder. En
förändring av bostadspolitiken har skett med en förskjutning från stat till marknad genom en
avreglering och ett minskat ekonomiskt stöd till bostadssektorn. Antalet nybyggda bostäder har
minskat och boendekostnaderna har ökat kraftigt. Bostadssegregationen har ökat främst i
20