pdf 2,5 MB - Naturvårdsverket

Manual för uppföljning av marina miljöer i skyddade områden, version 4.5.3, 2012-03-16
5 Begreppsdefinitioner
Attribut: Egenskaper som beskriver innehållet för en yta, linje eller punkt. Flera attribut
kan vara kopplade till ett yt-, linje eller punktobjekt. Ex på attribut för en yta kan vara
Natura naturtyp eller täckningsgrad (%) av trädskikt. Attributen ska registreras i rätt
fält/kolumn (item) med godkänd kod.
Bevarandemål: Preciserar syftet med skyddet för specifika naturtyper, skyddsvärda arter
och friluftslivsaspekter. Ska tydligt visa när gynnsamt tillstånd råder. Bevarandemålen
ska finnas i bevarande-/skötselplanerna och bör, men måste inte, förses med tröskelnivå
och därmed göras direkt uppföljningsbar.
Bevarandemålen ska vara kopplade till definitionen på gynnsam bevarandestatus enligt
art- och habitatdirektivet (se vidare Naturvårdsverket 2003:3 och 2004) och relatera till
areal, strukturer och funktioner samt - i möjligaste mån - typiska arter.
BI-yta/Basinventeringsyta: Benämning på avgränsat och attributsatt ytobjekt inom
basinventeringen.
Egna indikatorarter: Arter som visar på att gynnsamt tillstånd råder, som länen själva
fritt kan välja ut att följa som indikatorarter. De egna indikatorarterna kompletterar
lämpligen uppföljningen av typiska arter, vilket de begreppsmässigt är synonyma med,
med undantag för att de egna indikatorarterna inte är upptagna på den nationellt fastställda
listan över typiska arter, samt att arterna därmed inte direkt koppar till gynnsam
bevarandestatus i enlighet med art- och habitatdirektivet.
Epibentisk fauna: Djur som lever på eller i anslutning till botten.
Epifauna: Djur som lever ovanpå ett substrat (t.ex. räkor, krabbor och insekter).
Fotiska zonen: Från ytan och så djupt ner som solljuset når och där alger och växter som
är beroende av solljuset kan leva. I Västerhavet sträcker sig den fotiska zonen som längst
ner till ca 30 meter, i Östersjön som längst till ca 20 meter.
Gynnsam bevarandestatus: Begreppet ”Gynnsam bevarandestatus” har en central roll
för uppföljning av EU:s Habitatdirektiv. Gynnsam bevarandestatus definieras i artikel 1e
och 1 i. Naturliga naturtyper (”habitat”) anses åtnjuta ”gynnsam bevarandestatus” när:
– utbredningsområde och förekomst inom utbredningsområdet är stabilt eller ökar, och
– de strukturer och funktioner som krävs för att upprätthålla långsiktigt bevarande av
naturtypen finns och bedöms fortsätta att finnas inom överskådlig tid, och
– naturtypens typiska arter åtnjuter ”gynnsam bevarandestatus”
Gynnsamt tillstånd: På områdesnivå används begreppet gynnsamt tillstånd för att
beskriva att tillståndet motsvarar det som anges för naturtyperna och arterna i bevarandemålet.
Tillståndet utvärderas i praktiken huvudsakligen med hjälp av målindikatorer
som är kopplade till bevarandemålet.
Ickenatura-naturtyp: Naturtyp som ska följas upp inom ramen för denna manual, men
som inte finns med i den indelning för naturtyp som ingår i det Europeiska nätverket
Natura 2000.
Infauna: Djur som lever nedgrävda eller inborrade i ett substrat (t.ex. havsborstmaskar,
små kräftdjur, snäckor och musslor).
104