pdf 2,5 MB - Naturvårdsverket

Manual för uppföljning av marina miljöer i skyddade områden, version 4.5.3, 2012-03-16
För de flesta marina uppföljningsmetoderna är tillgång till båt nödvändigt och det
krävs därför båtvana av fler än en av utförarna.
Allt dykeriarbete ska genomföras enligt föreskrifterna i AFS 2010:16, med personal
som uppfyller utbildningskravet i föreskriften (minst certifikat S30).
2.5.2 Kostnader och tidsåtgång
För att kartlägga kostnader som länsstyrelser och kommuner har för insamling av data
med olika metoder genomfördes som underlag för manualen, en enkätundersökning 2009.
Utöver detta har Göteborgs universitet och Havsmiljöinstitutet analyserat kostnader för
ett antal målindikatorer med olika inventeringsmetoder i rapporten ”Dimensionering av
uppföljningsprogram” (Svensson et.al. 2010). Det har dock inte varit möjligt att ta fram
uppskattningar som täcker alla typer av undersökningsmetoder. Ytterligare analyser
gällande antal stickprov, kostnader och tidsåtgång finns även i de olika undersökningstyperna
och det hänvisas särskilt till den kommande undersökningstypen för visuella
metoder (Rolandsson et.al. in pres.)
De angivna kostnaderna bygger på uppgifter från faktiska konsultuppdrag hos länsstyrelser
och kommuner samt inom nationell miljöövervakning, under senaste fyra åren
(Tabell 7). I kostnadsuppskattningarna ingår båthyra, dykutrustning o.d. Kostnader för
totalinventeringsmetoder redovisas som ett pris per undersökt hektar (ha) trots att prisbilden
i vissa fall grundar sig på områden på 10-tals kvadratkilometer. Kostnader för stickprovsmetoderna
(t.ex. dyktransekter och bottenhugg) anges i tabellen som kostnad per
prov.
Ett av de tydligaste mönstren enligt analysen var att målindikatorer för antalet arter
alltid hade lägst kostnad, jämfört med andra uppföljningsvariabler. Dessa målindikatorer
återfinns i tabell 3 som målindikatorer för typiska arter och ägna indikatorarter. Kostnaden
för uppföljning av artantal var i samma storleksordning för de generellt billigare
metoderna cylinderprovtagare och fallfälla som för de generellt dyra metoderna ROV,
dyktransekt och dykrutor. Metoden video i Östersjön var dock absolut mest kostnadseffektiv.
Vid högre artantal ökade dock kostnaderna för uppnådd målprecision. Kostnaden
för kvalitetsindex (BQI/BHQ) var i samma storleksordning som för artantal. Uppföljningsvariabeln
individantal kostade generellt tre till fyra gånger mer än artantal för att nå
önskad precision.
Ett flertal målindikatorer rör utbredning och täckningsgrad av olika arter, taxonomiska
grupper och substrat. Även om det finns ett starkt samband mellan antalet prover som
behövs för att nå önskad precision med hänsyn på medeltäckningsgrad medför de olika
metodkostnaderna att totalkostnaden för att uppnå önskad precision i ett område skiljer
sig väldigt mycket mellan olika metoder. Vid provtagning med video var kostnaden för
att nå önskad precision för en arts medeltäckningsgrad på 1 % ca 400 000 kr, 50 000 kr
för 10 % och 10 000 kr för 50 %. Dessa kostnader kan jämföras med ca 2-6 miljoner kr
för taxa med i genomsnitt 1 % täckningsgrad, 4 -500 000 kr för 10 % och 200 000 kr för
50 % för dykmetoderna och ROV. Skillnaden i kostnad är alltså en faktor 10-20! Detta
visar att i den mån målvariablerna med säkerhet kan mätas med enklare visuella tekniker
som handhållen video och/eller vattenkikare är dessa metoder avsevärt mer kostnadseffektiva
(se figur 13 avsnitt 4.3.4). Underlaget har även medfört att val av målindikatorer
även för utbredning och täckningsgrad fokuserar på strukturerande arter och funktionella
grupper med en minimum täckningsgrad.
49