pdf 2,5 MB - Naturvårdsverket

Manual för uppföljning av marina miljöer i skyddade områden, version 4.5.3, 2012-03-16
exempel är att på 10 år (1998-2008) har antalet arter i Kattegatts bottenfauna reducerats
med 30 % och biomassan har sjunkit med 50 % (Agrenius & Göransson, 2009).
Naturtyper
1110, 1180 samt OSPAR-/HELCOM-habitat (ex. Sea pens and burrowing megafauna
communities). Skötselmiljöerna grunda- och djupa mjukbottnar.
Målformuleringar
8. I naturtypen ska tillståndsklassningen enligt Bedömningsgrunderna med hänsyn på
BQI för mjukbottenfauna vara minst klass X.
9. I naturtypen ska Benthic Habitat Quality (BHQ) vara minst klass X.
Mått
BQI-index. BHQ-index.
3.7.2 Metoder
Bevarandestatus i sedimentbottnar skattas ofta med ett s.k. benthic quality index (BQI,
Rosenberg et al., 2004; Blomqvist et al., 2006; Leonardsson et al., 2009). Metoden ingår
i bedömningsgrunder för kustvatten och vatten i övergångszonen (Naturvårdsverket
2007). Provtagning för beräkning av BQI sker enligt standardiserade metoder inom
miljöövervakningsprogrammet (Cederwall 2006, Leonardsson 2004). BQI baseras på en
objektiv bedömning av den relativa förekomsten av känsliga respektive tåliga arter, antal
arter samt antal individer i bottenfaunan. En art som ofta förekommer i artfattiga (påverkade)
miljöer får ett lågt indexvärde medan arter som endast förekommer i artrika miljöer
får höga indexvärden. Detta innebär att andelen känsliga arter är stor på en station med
högt BQI–värde medan tåliga arter dominerar på en station med lågt värde. På västkusten
baseras indexet på att arter som återfinns i kvantitativa bottenprover tillsammans med
många andra arter är känsliga för störningar i miljön. För Östersjön är arters känslighet
bedömd genom litteraturuppgifter och studier av varje art för sig. Eftersom en skattning
av bevarandestatus med ett BQI värde förutsätter en mycket hög taxonomisk kunskap och
säkerhet i artidentifiering av utföraren, är detta en relativt kostsam och tidskrävande
metod. Proven, som också är kvantitativa, tas med en bottenhuggare som tar ett prov från
en känd bottenyta.
Ett komplement till BQI är skattning av bevarandestatus med en sedimentprofilkamera
(SPI). Kameran tar en in situ bild på sedimentet i profil och olika grader av miljöpåverkan
skattas som benthic habitat quality (BHQ) enligt en utarbetad bedömningsmall (Nilsson
& Rosenberg, 1997, Magnusson & Rosenberg, 2005). En studie har nyligen visat att
indexet från de båda metoderna är relativt jämförbara vilket är lovande, men jämförelsen
är baserad på ett relativt litet material (Olsson, 2008). BHQ verkar kunna ange en något
högre miljöstatus en BQI. BHQ ger dock inget mått på artdiversitet. BHQ har inte utvecklats
för Östersjön. Kostnaden för en sedimentprofilkamera är hög relativt en huggare (som
används vid BQI-skattningar) men analyserna av bilderna är betydligt mindre kostsamma
än bearbetning av prover från bottenhugg (Tabell 7).
71