pdf 2,5 MB - Naturvårdsverket
pdf 2,5 MB - Naturvårdsverket
pdf 2,5 MB - Naturvårdsverket
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Manual för uppföljning av marina miljöer i skyddade områden, version 4.5.3, 2012-03-16<br />
exempel är att på 10 år (1998-2008) har antalet arter i Kattegatts bottenfauna reducerats<br />
med 30 % och biomassan har sjunkit med 50 % (Agrenius & Göransson, 2009).<br />
Naturtyper<br />
1110, 1180 samt OSPAR-/HELCOM-habitat (ex. Sea pens and burrowing megafauna<br />
communities). Skötselmiljöerna grunda- och djupa mjukbottnar.<br />
Målformuleringar<br />
8. I naturtypen ska tillståndsklassningen enligt Bedömningsgrunderna med hänsyn på<br />
BQI för mjukbottenfauna vara minst klass X.<br />
9. I naturtypen ska Benthic Habitat Quality (BHQ) vara minst klass X.<br />
Mått<br />
BQI-index. BHQ-index.<br />
3.7.2 Metoder<br />
Bevarandestatus i sedimentbottnar skattas ofta med ett s.k. benthic quality index (BQI,<br />
Rosenberg et al., 2004; Blomqvist et al., 2006; Leonardsson et al., 2009). Metoden ingår<br />
i bedömningsgrunder för kustvatten och vatten i övergångszonen (<strong>Naturvårdsverket</strong><br />
2007). Provtagning för beräkning av BQI sker enligt standardiserade metoder inom<br />
miljöövervakningsprogrammet (Cederwall 2006, Leonardsson 2004). BQI baseras på en<br />
objektiv bedömning av den relativa förekomsten av känsliga respektive tåliga arter, antal<br />
arter samt antal individer i bottenfaunan. En art som ofta förekommer i artfattiga (påverkade)<br />
miljöer får ett lågt indexvärde medan arter som endast förekommer i artrika miljöer<br />
får höga indexvärden. Detta innebär att andelen känsliga arter är stor på en station med<br />
högt BQI–värde medan tåliga arter dominerar på en station med lågt värde. På västkusten<br />
baseras indexet på att arter som återfinns i kvantitativa bottenprover tillsammans med<br />
många andra arter är känsliga för störningar i miljön. För Östersjön är arters känslighet<br />
bedömd genom litteraturuppgifter och studier av varje art för sig. Eftersom en skattning<br />
av bevarandestatus med ett BQI värde förutsätter en mycket hög taxonomisk kunskap och<br />
säkerhet i artidentifiering av utföraren, är detta en relativt kostsam och tidskrävande<br />
metod. Proven, som också är kvantitativa, tas med en bottenhuggare som tar ett prov från<br />
en känd bottenyta.<br />
Ett komplement till BQI är skattning av bevarandestatus med en sedimentprofilkamera<br />
(SPI). Kameran tar en in situ bild på sedimentet i profil och olika grader av miljöpåverkan<br />
skattas som benthic habitat quality (BHQ) enligt en utarbetad bedömningsmall (Nilsson<br />
& Rosenberg, 1997, Magnusson & Rosenberg, 2005). En studie har nyligen visat att<br />
indexet från de båda metoderna är relativt jämförbara vilket är lovande, men jämförelsen<br />
är baserad på ett relativt litet material (Olsson, 2008). BHQ verkar kunna ange en något<br />
högre miljöstatus en BQI. BHQ ger dock inget mått på artdiversitet. BHQ har inte utvecklats<br />
för Östersjön. Kostnaden för en sedimentprofilkamera är hög relativt en huggare (som<br />
används vid BQI-skattningar) men analyserna av bilderna är betydligt mindre kostsamma<br />
än bearbetning av prover från bottenhugg (Tabell 7).<br />
71