pdf 2,5 MB - Naturvårdsverket

Manual för uppföljning av marina miljöer i skyddade områden, version 4.5.3, 2012-03-16
4.3.3 Statistisk analys och exempel på planering av uppföljning i tid och rum
Analys av behovet av flera provtagningstillfällen och effekten på osäkerheten av variation
mellan år kräver kunskap om hur målvariablerna varierar tidsmässigt (och rumsligt).
Dessutom är det så att effekten av tidsmässig variation skiljer sig på olika rumsskalor och
beroende på hur många år och områden som provtas. En analys av effekten av tidsmässig
variation på precisionen har utförts i rapporten Dimensionering av uppföljningsprogram:
Komplettering av uppföljningsmanual för skyddade områden (Svensson et al. 2011), för
(1) uppföljning i ett område med varierande antal provtagningsår och (2) uppföljning i
flera (men ett begränsat antal) områden med varierande antal provtagningsår.
Slutsatserna från analysen är att effekten av variation mellan år beror i hög grad på hur
många år som provtas. Om det totala antalet år, Å=6, och om prover tas under alla dessa
år (a=6), så påverkas inte osäkerheten av den tidsmässiga variationen (eftersom 1-a/Å=0).
Speciellt stor är vinsten om variationen mellan år faktiskt är betydande Till exempel kan
vi se att om den tidsmässiga variationen är lika stor som den rumsliga, reduceras konfidensintervallet
från ≈2 till ≈0.3 om 30 prover tas totalt under 1 respektive 6 år (Figur 12).
Figur 12. Analys av konsekvenser av tidsmässig variation för antal år som prover insamlats
(a= 1–6 år). Rumslig variation, s 2
e=1 i båda fallen, tidsmässig variation,
s 2
A= 0.01 =r= 0.01) respektive 1 (r=1) (Svensson et.al, 2011)
Detta visar att det finns starka teoretiska skäl att sprida ut proverna under uppföljningsperiodens
alla år men att effekten av att inte göra så kan variera beroende på hur stor
den tidsmässiga variationen är. I princip blir alltså rekommendationen att om man har en
total resurs för att följa upp ett bevarandemål under en uppföljningscykel, så bör man
fördela dessa jämt på alla år. Om man till exempel kan ta totalt 600 prover under 6 år, så
bör man fördela dessa jämnt så att man tar 100 under vardera av de 6 åren. Priset för att
göra detta är att precisionen för skattningar av enskilda år blir sämre. Hur allvarlig detta
problem är måste värderas från fall till fall. Analysen visar dock att det finns stora vinster
att göra om man kan tänka långsiktigt när man planerar uppföljningen.
Beroende på hur många områden som ska följas upp i ett biogeografiskt område i förhållande
till den tillgängliga resursen kan man tänka sig två typer av upplägg: (1) alla
områden följs upp mer än en gång under uppföljningsperioden och (2) resurserna räcker
bara till en uppföljning per område per uppföljningsperiod. I det förra fallet rekommende-
97