pdf 2,5 MB - Naturvårdsverket

Manual för uppföljning av marina miljöer i skyddade områden, version 4.5.3, 2012-03-16
Tröskelnivå: För att bli uppföljningsbara måste målindikatorerna förses med ett kvantitativt
tröskelnivå som registreras i Skötsel-DOS. Tröskelnivåerna ska ses som ett gränsvärde
som, om de uppfylls, indikerar att gynnsamt tillstånd råder.
Typiska arter: Begrepp som är kopplat till definitionen på gynnsam bevarandestatus
enligt art- och habitatdirektivet (se vidare Naturvårdsverket 2003:3 och 2004). De typiska
arterna för en viss naturtyp ska ha väl belagd koppling till naturtypen och viss livsmiljökvalitet.
De används i uppföljningssammanhang i första hand som kvittoarter för att
skötseln eller andra viktiga ekologiska funktioner är gynnsamma för bevarandestatusen i
habitatet. Typiska arter är enligt svensk tolkning valda så att de ska reagera på förändringar
i en specificerad funktion eller struktur som man är intresserad av att följa. Arterna
ska dessutom vara relativt ovanliga, men ändå så allmänna att de finns i de flesta områden
med habitatet. Listorna över typiska arter finns på Naturvårdsverkets hemsida.
Undergrupp till Natura-naturtyp: Inom vissa Natura-naturtyper urskiljs undergrupper
med specifikt utseende eller ekologi. Således särskiljs från sandbankar (1110) exempelvis
undergrupperna (1) sandbottnar nästan utan vegetation med stor rörlighet i sediment, (2)
ålgräsängar och annan långskottsvegetation med mindre rörelse i sanden och (3) musselbankar
med en täckningsgrad under 10 %. Undergrupperna beskrivs i Naturvårdsverkets
naturtypsdefinitioner.
Uppföljningsenhet: En uppföljningsenhet är en geografisk enhet bestående av en eller
flera geografiskt avgränsade ytor av en viss naturtyp där vi vill kunna göra en utvärdering
av målindikator med viss tröskelnivå.
I normalfallet utgör alla ytor av en viss naturtyp som finns inom ett skyddat område
tillsammans en uppföljningsenhet. Det finns som regel en koppling med skötselplanens
skötselområden (skrivna efter riktlinjer Naturvårdsverket 2003) som också utgår från
naturtypsindelning och bevarandemål. I skötselplanen är det antingen delområden eller
skötselområden som korresponderar med uppföljningsenheten.
Uppföljningsyta: Uppföljningsenheterna kan delas in i en eller flera uppföljningsytor
med syfte att följa effekter av specifika restaureringsåtgärder. Till skillnad mot uppföljningsenheterna
så är uppföljningsåtgärden och ytan man följer oftast av en mer tillfällig
natur.
VIC-Natur: En nationell databas där planering och utvärderingsfunktioner för uppföljning
finns.
106