pdf 2,5 MB - Naturvårdsverket

More documents

Recommendations

Info

Manual för uppföljning av marina miljöer i skyddade områden, version 4.5.3, 2012-03-16 tering vattenkikare används som metod Regelbundet utlägg med slumpmässigt inslag Metoden innebär att man sprider proven så mycket som möjligt inom uppföljningsenheten, vilket innebär att utlägget blir regelbundet. Om utlägget är helt regelbundet och den variabel vi mäter uppvisar ett regelbundet mönster kan provtagningen leda till resultat som inte är representativa för uppföljningsenheten i sin helhet. För att råda bot på detta läggs ett rutnät över uppföljningsenheten, fördelning av provpunkterna sker inom rutorna men slumpa positionen för respektive provpunkt inom rutan för att undvika en allt för stor regelbundenhet. Provpunkterna i uppföljningen är inte permanenta dvs. man uppsöker inte den exakta positionen för provpunkten vid nästa uppföljning. Figur 5. Exempel på stickprovsutlägg inom uppföljning skyddade områden med tv. regelbundet utlägg med slumpmässigt inslag och th. Sobol sequence (bild hämtad från Wikner 2008). Utlägg i kluster Om man fördelar provpunkter i stora uppföljningsenheter blir avstånden mellan de enskilda punkterna ofta långa. Ett sätt att minska transporttiden är att fördela stickprovet koncentrerat till mindre ytor i uppföljningsenheten. Eftersom provpunkterna med denna metod läggs koncentrerat till vissa delar av uppföljningsenheten ökar graden av autokorrelation mellan punkterna. Antalet nödvändiga stickprov ökar därför och något jämfört med en jämn fördelning över hela ytan. Beroende på stickprovets storlek fördelas 5-9 provpunkter i varje kluster. Avståndet mellan provpunkterna blir då alltid konstant, och provpunkterna ligger alltid på samma avstånd från rutans ytterkant. Sobol sequence Sobolsekvens utgör också ett sätt att kombinera slumpning med att fördela stickprovet jämt över ytan. Detta görs dock på ett sätt som passar bra för miljöer där det finns tydliga gradienter. Exempelvis kan stora objekt med gradient från inner till ytterskärgård eller från exponerat till oexponerat passa för stickprovsutläggstypen. Metoden är mer kostnadseffektiv i jämförelse med rent slumpmässig fördelning av stickprov (se figur 6). 44
Manual för uppföljning av marina miljöer i skyddade områden, version 4.5.3, 2012-03-16 Figur 6. Jämförelse i effektivitet mellan slumpmässigt stickprovsutlägg och Sobol sequence. Chansen att visa att den övre gränsen för ett 95 % konfidensintervall av ett medelvärde ligger under en klassgräns då det sanna medelvärdet ligger 10% under klassgränsen för olika antal prov. I det vänstra diagrammet är provtagningspunkter slumpmässigt fördelade. En mer regelbunden provtagningsdesign (Sobol sequence) minskar antalet prov som krävs från 75 prov till drygt 50 (högra diagrammet) (bild hämtad från Wikner 2008). Transekter för provruteinventering För laguner och grunda vikar där snorkling, dykning eller vattenkikare/räfsa används som metod är det av praktiska skäl enklare att söka upp provpunkter utmed en linje. Transekter vinkelrätt mot vikens längdriktning slumpas ut för att täcka de utpekade vegetationstypsområdena enligt följande: En bastransekt dras upp längs vikens längsta del, vanligen från den innersta delen mot mynningen. Längs denna placeras punkter genom att slumpa jämna längdmetrar (Figur 7). Vid varje punkt placeras en inventeringstransekt vinkelrätt mot bastransekten tvärs över viken (Figur 8). Lämpligen skapas en lista med positioner för transektändarna. Dessa transekter inventeras enligt basinventeringsmetoden (Johansson & Persson 2007) med rutor var tionde meter och översiktligt karterade mellanrum. Antalet rutor som krävs inom varje vegetationstypsområde beror av variationen inom området och kan beräknas utifrån data från Basinventeringen eller tidigare uppföljning. Detta är dock tidsödande och förslagsvis inventeras lika många rutor inom varje vegetationstypsområde som vid Basinventeringen, särskilt som variationen kan ha ökat sedan föregående besök. Tidsvinsten som kan göras genom färre provrutor är marginell eftersom huvuddelen av tidsåtgången vanligen ligger på förberedelser och transporter. De tvärgående transekterna kan gå genom flera vegetationstypsområden. I vissa fall där ett vegetationstypsområde täcks dåligt av tvärgående transekter kan ytterligare bastransekter placeras ut (se den södra lilla viken i Figur 7 och 8). 45
Page 1 and 2: Projekt Dokumentnamn Beteckning HaV
Page 3 and 4: Manual för uppföljning av marina
Page 11 and 12: Block A. Manual för uppföljning a
Page 27 and 28: Tabell 3. Förteckning över godkä
Page 29 and 30: Målindikatorer på områdesnivå S
Page 43: Manual för uppföljning av marina
Page 55 and 56: Metod Multibeam, AGDS (Djup > ca 10
Page 57 and 58: Metod Snorkling/dykning Djuputbredn
Page 77 and 78: 3.11.2 Metod Manual för uppföljni
Page 81 and 82: 3.14.1 Bakgrund Manual för uppföl
Page 85 and 86: 3.18.2 Metod Manual för uppföljni
Page 95 and 96:
Manual för uppföljning av marina
Page 97 and 98:
Page 99 and 100:
Page 101 and 102:
Page 103 and 104:
Page 105 and 106:
Page 107 and 108:
Page 109 and 110:
Page 111 and 112:
Page 113 and 114:
Page 115 and 116:
Page 117 and 118:
Page 119 and 120:
Page 121 and 122:
show all

pdf 2,5 MB - Naturvårdsverket

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?