pdf 2,5 MB - Naturvårdsverket

Manual för uppföljning av marina miljöer i skyddade områden, version 4.5.3, 2012-03-16
sammanställningar av de skyddade områdenas bidrag till gynnsam bevarandestatus. I
förlängningen kan de också användas till utvärdering av regionala och nationella miljömål
kopplade till biologisk mångfald mm. Naturvårdsverket kommer att tillhandahålla ett
IT-stöd för de standardiserade målindikatorerna som ingår i denna manual.
Länsstyrelsen kan om man så finner det lämpligt även upprätta egna målindikatorer
som inte finns listade i denna manual. Det kan röra sig om målindikatorer som kopplar
mot syften med områdesskyddet, som är så speciella att de inte går att inordna i målindikatorerna
som finns i uppföljningsmanualerna. Centrala IT-lösningar kopplade till sådana
målindikatorer erbjuds dock inte genom skötsel-DOS, och resultatet av uppföljningen kan
i dessa fall inte heller aggregeras på regional eller nationell nivå.
På grund av den kraftiga salthaltsgradienten längs Sveriges kuster och andra skillnader
i ekologiska förutsättningar mellan Västerhavet och Östersjön, är det svårt att formulera
målindikatorer med gemensamma tröskelnivåer. Målindikatorn ”I naturtypen ska typiska
arter och egna indikatorarter infauna finnas med minst X arter totalt i provytorna” är
relevant i alla skötselmiljöer och längs hela svenska kusten, men tröskelnivåerna varierar.
I den marina miljön, som är ett öppet system med t.ex. långväga transporter av närsalter,
är den direkta kopplingen mellan skötselinsatser i det enskilda skyddade området och
bevarandemålet ofta diffust. Det är svårt att hitta exempel på arter eller ekologiska strukturer
som inte påverkas av den fria vattenmassan. Marina skyddade områden bör därför
kanske i högre grad än skyddade områden på land, ses i ett större geografiskt perspektiv.
Statusen för ett bevarandemål i ett enskilt område påverkas ofta i hög grad av faktorer på
en regional eller högre nivå. Skötselåtgärder måste i detta sammanhang ses i ett större
perspektiv och tillåtas inkludera åtgärder inom t.ex. de areella näringarna.
1.5.3 Uppföljning av gynnsam bevarandestatus enligt art- och habitatdirektivet
EU ställer i art- och habitatdirektivets artikel 17 krav på att rapportering av gynnsam
bevarandestatus ska genomföras i de naturtyper som omfattas av bilaga 1 (så kallade
Natura-naturtyper se tabell 1). Uppföljningen ska ske genom insamlande av uppföljningsdata
i totalpopulationen. I Artikel 17 ställs också krav på rapportering om skötselåtgärders
effekter på bevarandestatusen samt Natura 2000-områdenas bidrag till god bevarandestatus.
Skötsel- och restaureringsåtgärders effekter på bevarandestatusen
Art- och habitatdirektivet ställer krav på rapportering av vilka åtgärder som vidtagits för
att gynna bevarandestatusen för naturtyperna inom de utpekade Natura 2000 områden,
samt vilka effekter dessa åtgärder fått på bevarandestatusen. Denna uppföljning täcks i
normalfallet in av den ordinarie uppföljningen av skyddade områden, då områden med
omfattande restaureringsåtgärder följs med särskild noggrannhet inom Block A.
Områden som inte uppfyller de uppsatta tröskelvärden i bevarandemålen utpekas enligt
Naturvårdsverkets riktlinjer som ytor med ogynnsamt tillstånd. Dessa ytor ska följas upp
separat tills dess att bevarandemålen uppnåtts igen.
Natura 2000-områdenas bidrag till bevarandestatus på biogeografisk nivå
För att kunna rapportera om de utpekade Natura 2000-områdenas bidrag till bevarandestatusen
jämförs data från uppföljning av skyddade områden med uppföljningsresultaten
från den biogeografiska uppföljningen. Jämförelser är i första hand möjligt att göra för
variabler som ingår i Block A och C.
15