pdf 2,5 MB - Naturvårdsverket

Manual för uppföljning av marina miljöer i skyddade områden, version 4.5.3, 2012-03-16
utvärdering är det därför viktigt att metoderna i Bedömningsgrunderna för god status
(Naturvårdsverket 2007) också så långt som möjligt kan användas för uppföljning av
gynnsam bevarandestatus enligt artikel 17 (Tabell 3). Det är även viktigt att arbetet med
planering av uppföljningsinsatser görs tillsammans med länsstyrelsernas beredningssekretariat
och Vattenmyndigheten och årligen stäms av. Havs- och vattenmyndigheten ansvarar
för att former för samordning utvecklas. Information om statusklassning, miljökvalitetsnormer,
miljöövervakning m.m. finns i VISS – VattenInformationsSystemSverige
(www.viss.lansstyrelsen.se). Samtidigt kan den geografiska upplösningen som krävs för
uppföljning av skyddade områden, leda till att andra metoder i vissa fall behöver användas.
Bedömningsgrunderna för makrovegetation, mjukbottenfauna, fiskbestånd och växtplankton
håller på att revideras inom projektet Waters (Waterbody Assessment Tools for
Ecological Reference Conditions and Status in Sweden). Projektet leds av Havsmiljöinstitutet
och planeras vara klart år 2016.
1.5.7 Havsmiljödirektivet
EU:s havsmiljödirektiv (2008/56/EG) innebär att medlemsländernas marina vatten ska
uppnå god miljöstatus senast till år 2020. Havsmiljödirektivets mål är att skydda och
bevara de marina ekosystemens komponenter och funktioner men placerar också människan
och dess aktiviteter som en del av ekosystemet. Direktivet är uppbyggt av 11 s.k.
deskriptorer som beskriver god miljöstatus på en övergripande nivå för en rad ämnesområden.
Dessa är i korthet: 1) biologisk mångfald bevaras; 2) främmande arter håller sig på
nivåer som inte förändrar ekosystemen negativt; 3) populationerna av alla kommersiellt
nyttjade fiskar och skaldjur håller sig inom säkra biologiska gränser 4) alla delar av de
marina näringsvävarna förekommer i normal täthet och mångfald; 5) eutrofiering framkallad
av människan reduceras till ett minimum; 6) havsbottnars struktur och funktion
tryggas; 7) bestående förändringar av de hydrografiska villkoren påverkar inte de marina
ekosystem på ett negativt sätt; 8) koncentrationer av förorenande ämnen håller sig på
nivåer som inte ger upphov till föroreningseffekter; 9) förorenande ämnen i fisk och
skaldjur avsedda som livsmedel överskrider inte nivåer fastlagda i gemenskapslagstiftning
mm; 10) egenskaper hos och mängder av marint avfall förorsakar inga skador på
kustmiljön och den marina miljön och 11) tillförsel av energi, inbegripet undervattensbuller,
ligger på nivåer som inte påverkar den marina miljön på ett negativt sätt.
För att praktiskt kunna bedöma miljöns tillstånd finns till varje deskriptor ett antal tillhörande
kriterier och indikatorer. Kriterierna anger vad som ska ingå i bedömning av
miljöstatus medan indikatorer är ett mer specifikt verktyg för att kunna mäta tillståndet i
miljön. Arbetet med att ta fram specifika indikatorer och gränsvärden för när god miljöstatus
uppnås sker i stor utsträckning inom de internationella konventionerna HELCOM
och OSPAR där experter från Sverige och övriga medlemsländer deltar. Det nationella
arbetet med införandet av direktivet leds av Havs- och vattenmyndigheten.
De bevarandemål och målindikatorer som identifierats i denna manual ligger i linje
med arbetet inom havsmiljödirektivet. För vidareutveckling av uppföljningsindikatorer
med gränsvärden/tröskelnivåer bör en samordning mellan dessa processer ske.
17