pdf 2,5 MB - Naturvårdsverket

Manual för uppföljning av marina miljöer i skyddade områden, version 4.5.3, 2012-03-16
3.2 Översikt över metoder för uppföljning på områdesnivå
Eftersom de marina Natura-naturtyperna innehåller flera olika skötselmiljöer, krävs en
rad olika metoder för att följa upp målindikatorer i enskilda skyddade områden (Tabell 7).
Manualens fokus på skötselmiljöer är ett sätt att försöka samordna uppföljningsresurser
eftersom miljötypen ofta styr vilka metoder som kan användas för uppföljning av målindikatorer.
Som en del i denna strategi föreslås metoder för uppföljning till alla föreslagna
målindikatorer i respektive skötselmiljö (Tabell 3).
Arbetet med manualen har tydligt illustrerat att ett flertal olika metoder används för
liknande ändamål och i liknande miljöer. Detta komplicerar valet av metod för en enskild
målindikator och riskerar att minska jämförbarheten i uppföljningsarbetet inom och
mellan olika skyddade områden, naturtyper och administrativa enheter. I arbetet med
manualen har därför stor vikt lagts vid att försöka minska antalet valbara metoder för att
underlätta länsstyrelsernas planeringsarbete samt möjliggöra jämförbara utvärderingar
mellan områden och län inom maringeografiska regioner. Att minska antalet metoder är
även viktigt för att kunna samordna utvärdering med t.ex. biogeografisk uppföljning,
vattendirektivet och havsmiljödirektivet. Det bör dock påpekas att ibland beror skillnaden
på vilken metod som används av faktiska skillnader i behov, t.ex. på grund av olikheter
mellan geografiska områden eller miljöer. I tabell 7 anges om metoden enbart rekommenderas
eller är lämpligt i vissa maringeografiska regioner. Det rekommenderas att
länsstyrelser inom samma marina region så långt möjligt samordnar val av metod för en
målindikator, så att effektiva utvärderingar kan genomföras.
Det finns stora skillnader i hur väl beskrivna och utprovade olika metoder som används
för uppföljning är. I flera fall är det svårt att hitta dokument som på ett repeterbart sätt
beskriver en standardiserad metod att utföra provtagningen och vissa metodbeskrivningar
baseras därför på enstaka undersökningar. Detta gäller kanske framförallt nya metoder
som utnyttjar fjärranalys- och videotekniker. Även för mer eller mindre vedertagna
metoder som t.ex. cylinderprovtagare och fallfälla saknas standardiserade metoddokument.
Detta beror förmodligen i viss utsträckning på att metoderna inte används regelbundet
i den nationella miljöövervakningen. Där detaljerade metodbeskrivningar saknas
anges i stället referenser till enskilda studier eller någon annan typ av översiktlig beskrivning.
I vissa fall finns tydliga beskrivningar för hur metoder tillämpas i terrester miljö,
men tillämpningen i marin miljö är mer komplicerad (t.ex. satellitbaserad datainsamling).
Förhoppningsvis kan manualens fokus på tydliga uppföljningsvariabler innebära att
bristen på standardiserade metoddokument exponeras, vilket kan leda till en målmedveten
utveckling av nödvändiga standarder. Detta är en absolut nödvändighet om man ska
kunna uppnå det viktiga kravet på att målindikatorerna ska vara uppföljningsbara.
52