pdf 2,5 MB - Naturvårdsverket

Manual för uppföljning av marina miljöer i skyddade områden, version 4.5.3, 2012-03-16
Interstitiell fauna: Meiofauna (0,1-1 mm) som lever i interstitialvattnet mellan
sandkornen på botten (oftast utan att påverka sedimentet vid förflyttning).
Invasiva arter: Främmande arter vars introduktion och/eller spridning hotar biologisk
mångfald.
Målindikatorer: Utgörs av uppföljningsbara och tröskelnivåsatta indikatorer kopplade
till bevarandemål för specifika naturtyper, arter eller friluftslivsaspekter. De bör men
behöver inte framgå i reservatsbeslut eller skötselplan.
Målindikatorer anger det tillstånd parametrar ska ha för att naturvårdare/förvaltare ska
vara nöjda. De standardiserade målindikatorerna i uppföljningsmanualerna är så långt
som möjligt kopplade till definitionen på gynnsam bevarandestatus enligt art- och habitatdirektivet
(se vidare Naturvårdsverket 2003:3 och 2004).
Naturtyp: All mark ska klassificeras till Natura-naturtyper eller Ickenatura-naturtyp
enligt naturtypsnyckelns klassindelning. Naturtyp är i uppföljningen ett samlingsnamn för
dessa båda kategorier.
Natura-naturtyp: Naturtyp enligt den indelning som definierats av Naturvårdsverket för
naturtyp som ingår i det Europeiska nätverket Natura 2000.
Naturtypsyta (NT-yta): Benämning på avgränsat och attributsatt ytobjekt i VIC-Naturs
datalager.
Ogynnsamt tillstånd: På områdesnivå används begreppet ogynnsamt tillstånd för att
beskriva att tillståndet inte motsvarar de bevarandemål som anges för naturtyperna och
arterna. Se vidare gynnsamt tillstånd ovan.
Område: I denna manual avses ett skyddat område. Ofta utgörs området av flera UFenheter/objekt
som ska följas upp.
Restaureringsmark: Med restaureringsmark menas ett område som uppfyller definitionen
för Natura-naturtypen, men där väsentliga delar av strukturer, funktioner eller typiska
arter har ogynnsam bevarandestatus.
Skötselmiljö: För att underlätta planering av bevarandemål och för att effektivisera
metodval för uppföljning i marina miljöer, har fem olika skötselmiljöer identifierats som
delvis går på tvärs med uppdelningen enligt habitatdirektivet. Grunda mjukbottnar är
gemensam för flera Natura-naturtyper medan skötselmiljön Djupa mjukbottnar saknas
som naturtyp i Natura 2000-systemet. Övriga skötselmiljöer är Grunda hårdbottnar,
Djupa hårdbottnar och Biogena rev.
Strukturer och funktioner. Strukturer och funktioner är begrepp som är kopplade till
definitionen på gynnsam bevarandestatus enligt art- och habitatdirektivet (se vidare
Naturvårdsverket 2003:3 och 2004). De är de ekologiska faktorer eller fysiska förutsättningar
som är viktigast för naturtypen. Strukturer kan vara revbildande arter, förekomst
av rovfisk, eller lekbottnar med viss grusstorlek. Viktiga funktioner är exempelvis regelbundna
översvämningar och bete. Funktionerna kan vara svåra att mäta, varför strukturer
som uppstår som en följd av funktioner ofta valts som målindikatorer, exempelvis strukturen
vegetationshöjd som ett mått på funktionen bete.
Strukturer och funktioner är ofta en del av det som utgör själva naturtypen - utan dessa
ingen naturtyp - och är därför ofta en del av beskrivningen av området. Ett annat sätt att
uttrycka det är att helheten inte utgörs bara av ”summan av delarna” i form av naturtypens
arter och växt-/djursamhällen utan även av just, i vid bemärkelse, strukturer och funktioner.
105