Kamilla Atmarsson - Våga blåsa i visslan - Juridiska institutionen ...
Kamilla Atmarsson - Våga blåsa i visslan - Juridiska institutionen ...
Kamilla Atmarsson - Våga blåsa i visslan - Juridiska institutionen ...
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
privatanställda i samma utsträckning de gör offentliganställda. Denna brist på konformitet bör<br />
givetvis åtgärdas, exempelvis genom att utvidga YGL till att omfatta även privatanställda<br />
alternativt genom att införa en bestämmelse om att även privatanställda omfattas av<br />
yttrandefrihetsskyddet i en särskild lag om skydd för whistleblowers. Det är därför olyckligt<br />
att riksdagen inte inväntade beslut i ärendet Ds 2001:9 innan de fattade beslut om<br />
konventionerna, alternativt hade regeringen i promemorian kunnat kommentera att reglerna<br />
bör ses över igen efter att beslut fattats om förslaget i Ds 2001:9.<br />
Europarådets straffrättsliga konvention mot korruption<br />
Den straffrättsliga konventionens artikel 22 förpliktar medlemsstater att tillhandahålla<br />
effektivt och lämpligt skydd för whistleblowers i sina nationella lagar.<br />
Regeringen ansåg att svensk rätt i huvudsak uppfyllde åtagandena i konventionen. 61 Vad gäller<br />
artikel 22 anförde regeringen att Sverige sedan länge sett mycket allvarligt på försök att<br />
sabotera brottsutredningar och rättegångar genom att påverka bevispersoner genom hot eller<br />
våld. Vidare anfördes att det finns ett antal metoder för att skydda hotade personer, till<br />
exempel genom spärrmarkering eller kvarskrivning inom folkbokföringen eller genom<br />
personskydd genom polismyndighetens försorg. Trots detta bedömde regeringen att det fanns<br />
behov av ytterligare åtgärder för att skydda bevispersoner och framhöll att en pågående<br />
utredning på regeringens uppdrag (dir. 2001:107 Skydd av bevispersoner m.fl.) undersökt<br />
frågan. Utredningen hade för tidpunkten av propositionens författande lämnat sitt<br />
slutbetänkande (SOU 2004:1 Ett nationellt program om personsäkerhet) och stod inför<br />
remissbehandling. Regeringen beslöt med bakgrund av dåvarande lagstiftning och med<br />
beaktande av den pågående utredningen att det inte fanns något behov av ytterligare åtgärder<br />
med anledning av kraven som ställs i konventionen. 62<br />
61 Se a. prop. s. 13.<br />
62 Se a. prop. s. 25.<br />
37