Arkiv för alla – nu och i framtiden, SOU 2002:78 - Regeringen
Arkiv för alla – nu och i framtiden, SOU 2002:78 - Regeringen
Arkiv för alla – nu och i framtiden, SOU 2002:78 - Regeringen
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
<strong>SOU</strong> <strong>2002</strong>:<strong>78</strong> Ersättning vid arkivleveranser<br />
myndigheters. Vidare kan det i samband med exempelvis större<br />
omstruktureringar inom stats<strong>för</strong>valtningen vara ändamålsenligt att<br />
leverera även relativt modernt material. Det finns också exempel på<br />
myndigheter som önskar <strong>för</strong>vara sitt eget arkivmaterial <strong>för</strong> <strong>framtiden</strong><br />
<strong>och</strong> även lägger stora resurser på att på olika sätt tillgängliggöra<br />
materialet <strong>för</strong> forskare <strong>och</strong> andra. En sådan myndighet är<br />
Riksantikvarieämbetet. Andra myndigheter har i princip ingen<br />
användning alls av handlingar i ärenden som är avgjorda <strong>och</strong> önskar<br />
leverera dem snarast. Det finns givetvis också sådant arkivmaterial<br />
som blir av intresse <strong>för</strong>st efter viss tid <strong>och</strong> som då har betydelse <strong>för</strong><br />
handläggningen av vissa ärenden.<br />
Vår slutsats är att det i princip är omöjligt att fastställa en lämplig<br />
tidsgräns <strong>för</strong> leverans av arkivmaterial som passar <strong>alla</strong> myndigheter<br />
<strong>och</strong> vid <strong>alla</strong> tillfällen. Detta innebär att ingen faktisk tidsgräns<br />
bör fastställas.<br />
Frågan om långtidsbevarande av digitalt material behandlas i till<br />
betänkandet bilagda rapport om IT-frågor <strong>och</strong> arkiv. Inte heller när<br />
det gäller detta material är det enligt vår bedömning möjligt att<br />
fastställa någon tidsgräns.<br />
Sammanfattningsvis bör utgångspunkten när det gäller frågan<br />
om när material skall levereras, i enlighet vad som uttalades i prop.<br />
1989/90:72, vara att det material som överlämnas skall vara inaktuellt<br />
<strong>för</strong> den levererande myndigheten (se avsnitt 6.3.1).<br />
6.3 Bakgrund<br />
6.3.1 Myndigheterna <strong>och</strong> arkivansvaret<br />
<strong>Arkiv</strong>lagen (1990:<strong>78</strong>2) markerar att varje myndighet har ett självständigt<br />
ansvar <strong>för</strong> det egna arkivmaterialet. I den bakomliggande<br />
propositionen (prop. 1989/90:72) framhålls som motiv <strong>för</strong> detta att<br />
det är mest rationellt att fackmyndigheten med sin kännedom om<br />
den egna verksamheten också primärt behåller ansvaret <strong>för</strong> arkivet.<br />
Vidare framgår att en över<strong>för</strong>ing av arkivet till en arkivmyndighet,<br />
Riksarkivet eller landsarkiven, normalt bör vara aktuell <strong>för</strong>st när<br />
”allmänhetens intresse av insyn i <strong>för</strong>valtningen <strong>och</strong> <strong>för</strong>valtningsmyndigheternas<br />
eget informationsbehov avklingat <strong>och</strong> väsentligen<br />
ersatts av ett historiskt forskningsintresse”. Denna avgränsning står<br />
i viss överensstämmelse med den tidigare tillämpade 100-års-<br />
101
Change language