Professionalisering i Praktiken - Lunds kommun

utformade 1957 en professionstaxonomi, med vilken han ansåg att socialt arbete överensstämde
tillräckligt mycket för att betraktas som profession, om än en bit ner i
professionshierarkin. Taxonomin innehåller följande fem kriterier: Systematiskt sammanhållen
teoretisk grund, professionell auktoritet, samhällelig sanktion, professionell kultur och
reglerande etiska koder. Greenwood menade att dessa kriterier utgör ett mål mot vilket alla
socialarbetare bör sträva (Greenwood 1957, i Dellgran & Höjer 2000:35f). Greenwoods utgick
alltså från ett egenskapsperspektiv på profession.
Senare har de dominerande forskningsansatserna varit de som intresserar sig för
professionaliseringen som process, och de strategier som används av yrkesgrupper, för att
avgränsa och utveckla sitt yrkesområde samt hävda och befästa positioner i samhället
gentemot andra professionella och samhällsaktörer. Man intresserar sig alltså mer för vad de
professionella gör och hur de gör det (Selander (red) 1989). Utifrån ett av de mer moderna
professionsperspektiven har strävan efter professionalisering definierats som en grupps
ansträngningar för att få tolkningsföreträde inom sitt specifika kunskaps- eller yrkesområde
samt exklusiva samhälleliga förmåner. Här handlar professionalisering till stor del om att
avgränsa sitt yrkesmässiga revir. Man kan utifrån detta perspektiv hävda professionalitet på
grund av en praktisk men unik och svårtillgänglig kompetens såväl som en teoretisk sådan.
Man kan också kalla sig professionell i kraft av sin status och position (Selander (red) 1989).
Dellgran och Höjer förespråkar i sin tur ett perspektiv som utgår från professionaliseringen
som en kontinuerlig utveckling av både kollektiva och individuella strategier med syfte att
upprätthålla och utveckla sociala och intellektuella resurser och positioner i en instabil och
föränderlig värld (Dellgran & Höjer 2000:40).
Professionalisering kan alltså betraktas ur ett kollektivt såväl som ett individuellt
perspektiv. Man kan, som Repstad, se uppdelningen icke-professionell, semiprofessionell och
professionell som punkter på en skala, där olika yrken befinner sig på olika ställen (Repstad
1998). Jag vill klargöra att jag i den här uppsatsen behandlar professionalisering med fokus på
processer, strategier, och utveckling av kompetens och kunskap.
Organisationsteori
I en analys av organisationer kan man anlägga ett struktur- eller aktörs- perspektiv, alltså
fokusera de sammantagna mönster av regler och resurser som omger människorna i en
organisation eller människorna själva. Aktörsperspektiv, som Human Resources- perspektivet
18