Professionalisering i Praktiken - Lunds kommun

vara effektivt. Dessa tre modeller var närvarande i utvecklingen av modellen via de konsulter
som togs in, och via behandlarna som redan från början hade vissa preferenser och perspektiv
de av erfarenhet och utbildning arbetade efter. De hade professionell handledning av dessa
konsulter i utvecklingsskedet och de hade handledning i det fortsatta arbetet. Dessutom tog de
hjälp av varandra i teamet och utvecklade kunskapen därigenom.
Något som slog mig som motsägelsefullt vad gäller LIHF är att både MST och kanske
framförallt det lösningsfokuserade förhållningssättet är starkt icke- normativt. Inställningen är
att det finns lika många sanningar som människor, och terapeuten har inte mer rätt än familjen
om vad som är bäst för dem (Hårtveit & Jensen 2005). BF däremot har kraftigt normativa
inslag. Mattson menar att vi har ganska god kunskap om vad barn behöver och att vi bör
utbilda föräldrar i att använda dessa kunskaper (Graff 1996). Frågan om hur normativ
behandlaren bör vara lämnas alltså åt individuell bedömning.
Kunskapens ramar och yrkesmässig frihet
Genom FoU kan socialarbetare på fältet en chans att vara med i forsknings- och
utvecklingsarbetet, då ambitionen är att bygga samverkansformer där praktikerna formulerar
problemen och FoU- enheten stödjer kunskapsprocesser och utvärderingar (Tilander 2005). På
så sätt kan vetenskaplig och erfarenhetsbaserad kunskap förhoppningsvis närma sig varandra.
Många forskare kräver att en profession ska vila på en enhetlig vetenskap. Ofta har också
professionella ett självständigt inflytande över vad som räknas som god yrkesutövning
(Repstad 1998:155). Det sker på det akademiska området en specialiseringsprocess inom
socialt arbete vilket innebär att vissa områden har en tydligare forskningsfront och kumulativ
forskningsutveckling. Detta innebär att vissa områden, däribland social barnavård, börjar bli
mer försörjda med vetenskaplig kunskap och forskning än andra. Detta verkar gynnsamt för
professionaliseringsprocessen på sådana områden. Denna specialiseringsprocess har också
satts igång på fältet, där praktiker utvecklar arbetsmetoder och systematiserar sin kunskap
(Dellgran & Höjer 2000). LIHF kan ses som ett exempel på detta, där forskningsförsörjningen
sipprat ner och fångats upp av praktiker på fältet. Manualen är ett sätt att systematisera
kunskapen och gör den mätbar och reproducerbar.
Bengt Börjesson skriver:
Att förneka värdet av det evidensbaserade vetandet vore att försvåra en professionell
utveckling av det sociala arbetet och placera det sociala arbetets aktörer, socialarbetarna, i
en professionell strykklass (Börjesson, B. 2005:214).
28